Det är intressant att se det breda folkliga engagemanget. Vid Aspuddsbadet deltar både tillresta aktivister och människor som bor i området, pensionärer och barnfamiljer. Vid Västbodaskolan bjuds boende i Farsta in för att diskutera vad de själva vill att lokalerna ska användas till. Det ordnas spelningar, filmvisningar och måleri.

Filmen ställer frågan vad skillnaden är mellan 1970-talets och dagens ockupationer. Jag tycker inte att man får något uttömmande svar. Men kanske är det för att likheterna är större än skillnaderna. Man ser samma slags engagemang, gemenskap och kreativitet nu som då.

Om jag saknar något i filmen är det mer utrymme för analys. Jag skulle vilja höra fler åsikter om ockupationerna och hur de ska förstås i ett bredare sammanhang. Men i det här korta formatet fungerar Ockupanterna ändå utmärkt. Filmen lyckas väl med att skildra människors glöd och handlingskraft och bjuder på vacker musik av framför allt Stefan Sundström.