Växthusgasen metan förknippas oftast med matsmältning hos kor eller utsläpp från kolgruvor. Men en ny studie presenterad i tidskriften Science visar att vissa vattendrag som insjöar och dammar ger ifrån sig mer metan än vad man tidigare trott.

– Det handlar om metan som bubblar upp ur insjöar, upp i atmosfären. Det vi har gjort är en uppskattning på hur stora utsläppen är på global nivå. Med hjälp av en sammanställning av alla tillgängliga data och en uppskalning baserad på storleksfördelning på insjöar och liknande har vi kommit fram till en ganska hög siffra. Den motsvarar kanske en fjärdedel av upptaget av koldioxid som sker på land, säger Lars Tranvik, professor i limnologi vid Uppsala universitet.

Studien har han utfört tillsammans med forskarna David Bastviken och Patrick M Crill.

– Just källorna till metan är ganska dåligt kända och i tidigare sammanställningar har man inte tagit hänsyn alls till insjöar. Det är inte så att vi beskriver något nytt klimathot eller något som är skapat av människan. Det handlar mer om att man ska förstå naturens bakgrundseffekter när det gäller växthusgasbalansen, vilket är viktigt för att förstå konsekvenser av ytterligare förändringar som människan skapar, säger han.

Lars Tranvik tror också att han och hans kollegor i studien har underskattat utsläppen och att de egentligen är betydligt större än vad deras resultat visar.

– Det är en första grov sammanställning som vi har gjort. Dels kommer metanet diffust upp genom vattnet och dels som bubblor som kommer ganska heterogent i tid och rum, alltså plötsligt dyker upp på olika ställen. Det är svårt att samla upp och mäta allt, och därför tror vi att vi kan ha underskattat utsläppen.

Vad hoppas ni att studien ska leda till?

– En förbättrad kunskap om varifrån metanet kommer, hur det fördelas på olika källor i naturen och jämfört med mänskliga källor. En viktig lärdom är att när man tar hänsyn till det här metangasutsläppet blir kontinenterna en betydligt mindre växthusgassänka än vad man kunnat förvänta sig annars.