Kjell Olson påstår att
privatiseringen av apoteken lockar fram krämarmentalitet hos apoteksföretagen.
Vad menar han då med detta? Krämare är enligt uppslagsboken "ett
föraktfullt tillmäle på en köpman". Under Hitler-tiden var det ett
skällsord på judiska affärsmän. Att de tjänade pengar och gjorde vinst gillade
man ju inte. Vinstintresse gillar inte Kjell Olson heller. Jag tror det beror
på okunnighet.

En egenföretagare är den
som tar ut sin eventuella lön (vinst) sist, om det blivit något över i
verksamheten. Ibland blir det inte det - ibland kan det bli mycket. Egenföretagaren
måste få nöjda kunder. Det gör han genom att konkurrera. Han (i detta fall
privatapoteket) måste finnas på rätt plats, ta ut rätt pris, ha
rätt produkt och slutligen påverka genom bra budskap (rykte, PR,
reklam). Detta brukar inom marknadsföringen anges som de fyra P:na, då
man avhandlar begreppet konkurrensmedel. Om man istället har offentlig
(dvs statlig) verksamhet, så bortfaller konkurrensbehovet och det blir
tillsatta tjänstemän som får svara för den samhällsfunktion det gäller.

När Kjell Olson påstår att
regeringens ideologi är att företagen skall tjäna så mycket pengar som möjligt
så är det feltänkt. Regeringen vill sannolikt (Jag har inte frågat den) att
kunderna (alla svenskar) skall bli så nöjda som nånsin möjligt, när de går
till apoteket. Sen kan det givetvis gå snett på sina ställen. Så är det i all
verksamhet och det får vi leva med.