Som vanligt när avtal slutits så sade sig båda parter vara nöjda och särskilt nöjda var Handels med jämställdshetsprofilen. Av 100 begärda kronor hade de fått 70 i jämställdhetspott. Dessutom hade diskussionerna handlat om kronor och ören, inte procent. Det är särskilt viktigt när man vill utjämna skillnaderna mellan kön i lön eftersom de cementerade löneskillnaderna tenderar att bara löpa på om förbunden följer varandra. Tre procent av en låg lön är helt enkelt mindre i kronor och ören än tre procent av en högre.

Glada var också vi som sörjt att mansdominerade IF Metall lyckats sänka de så kallade jämställshetspotterna de senaste åren då de ansett att systemet missgynnat kvinnorna i det egna förbundet. Bakom kritiken ingen mindre än Socialdemokraternas nuvarande, hyllade partiledare Stefan Löfvén.

Därför hade vi också noterat att många LO-förbund ställt upp bakom Handels och jämställdhetspotterna under benämningen LO-samordningen. Flera förbund, LO-ordföranden, avtalssekreteraren, men inte IF-Metall.

Trots det fick Handels igenom jämställdhetspotterna. Jämställdhetspotterna som varit det enda konkreta arbetsmarknadspolitiska förslaget som legat på bordet – kanske var det nu äntligen dags att fortsätta det strävsamma arbetet med att jämna ut löneskillnaderna?

Men det hann bara gå minuter efter att Handels offentliggjort sitt avtal och avblåst strejken så släppte Dagens Arena en intervju med LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin. Intervjun var gjord redan i februari och syftade till att summera Wanjas 12 år i LO-toppen inför sin avgång på LO-kongressen i maj.

I intervjun tar Wanja Lundby-Wedin sin hand ifrån modellen med jämställdhetspotter som hon precis slagits för. Den har inte varit lyckad, inte tydlig. Alla förbunden borde istället ha fått var sin del av potten, som sedan skulle riktas till kvinnorna inom respektive förbund. Precis så som Stefan Löfvén önskat. Det var då jag satte kaffet i halsen.

Så många år som jämställdhetspotterna varit ett konfliktämne inom LO. Så marginella justeringar som potterna ändå lyckats åstadkomma och sådant avfärdande – mitt i pågående avtalsrörelse. Jag har inte kunnat smälta det. Varför har hon inte sagt så tidigare? Varje gång jämställdhetspotterna stoppats har det känns som en örfil av mansdominanten inom arbetarrörelsen. Solidariteten inom arbetarrörelsen har haft en gräns och den har gått redan vid kön. Inte konstigt att det internationella samarbetet aldrig tagit fart.

Klasskartan, den på den avlönade arbetsmarknaden, ser annorlunda ut i dag än vid abetarrörelsens uppkomst vid förra sekelskiftet. Kvinnor och migrerade arbetares inträde på arbetsmarknaden efter andra världskriget förändrade den. Men facket har tyvärr kommit att cementera den. Männen är organiserade i mansförbund och kvinnorna i kvinnoförbund. Männen arbetar också i så kallade mansyrken och kvinnorna inom kvinnoyrken. Därtill mans- och kvinnolönerna. Det måste vara det absolut säkraste sättet att bibehålla löneskillnaderna relaterade till kön – och sedan inte ställa upp för varandra.

Sverige beskrivs ibland som världens mest könssegregerade arbetsmarknad. Det har med den relativt sett höga förvärvsfrekvensen bland kvinnor att göra. Men också med den relativt sett starka arbetarrörelsen och dess organisationsform. På senare år har facket pressats tillbaka hårt i Europa och just IF Metalls senaste avtryck var att gå med på fryst lön och minskat arbete under produktionsfall inom industrin.

Frågan är hur detta ska färga de övriga förbunden inom LO-kollektivet som, till skillnad från LO-samordningen, rymmer alla förbunden. Vi vet ju att sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden går emot en omfattande produktionstopp i takt med att den åldrande delen av befolkningen blir allt större. Kommer de ta över stafettpinnen som löneledande från industriförbunden, månne? Och kommer Kommunal då vara emot jämställdhetspotter för IF Metall?

Eller kanske bör kommunalarna helt enkelt satsa på aktier i Carema care istället? Ibland undrar jag.