Så sa Ralf Nader i en intervju i senaste numret av tidningen Voltaire. Nader har kandiderat för De Gröna och som oberoende kandidat i flera amerikanska presidentval. Han var i Sverige i samband med bokmässan i Göteborg, och resonemanget handlade om den lilla staden Winsted där han är uppvuxen.

Tänk dig ett litet samhälle med cirka 10 000 invånare där det finns fler än hundra småföretag. Samhället är självförsörjande på många områden, exempelvis mat, byggmaterial, transportmedel och energi. Allt finns nära. Nader menar att storkapitalismen inte har något att hämta i ett sådant samhälle, eftersom det står på egna ben.

Inom miljö- och alternativrörelsen finns en djupt rotad misstro mot företag, och företagande. Man har sett hur rovkapitalister beter sig och tvår sina händer. Företagande vill man inte befatta sig med.

Det saknas grundläggande kunskaper kring vad ekonomi handlar om, och i debatten har man svårt att skilja på päron och äpplen. Det finns de som hävdar att alla former för penningtransaktioner är korrumperande, och att man därför behöver övergå till en ren bytesekonomi för att det ska bli renhårigt. Kanske är det så, men man tager vad man haver som Kajsa sa.

I grunden handlar begreppet ekonomi om att hushålla med resurser inom ett begränsat system, till exempel jorden eller lokalsamhället. Vår penningekonomi har uppkommit ur ett behov av att förenkla transaktionerna inom detta system.

Vårt problem är alltså inte ekonomin i sig, utan snarare de som tillåts tolkningsföreträde kring vad ekonomin handlar om och vilka regler som ska styra den. Här kommer fenomen som tillväxt, marknadsekonomi, räntor, förutsättningar för företagande, regler kring spekulation, valutor skattesatser in.

Om man inte vill befatta sig med ekonomi, och ekonomiska spelregler avsäger man sig också möjligheten att mobilisera resurser. Människor med ett brinnande engagemang måste också äta och bo.

Miljörörelsen gör dock mycket lite för att bygga upp hållbara verksamheter, där människor kan lägga sin produktiva tid och samtidigt försörja sig. En omställning av samhället kräver att vi kan frigöra arbetskraft och kapital, och det finns ett stort behov av hållbara arbetsplatser.

Av frihandelsförespråkare skulle man kunna uppfattas som reaktionär, men jag tror att det finns en radikal potential i ett småskaligt, lokalt, grönt näringsliv som producerar för våra basbehov. Tänk er en lokal ekologisk livsmedelsproduktion och förädlingsindustri, en kreativ icke-fossil och kanske något långsammare transportsektor, en klädindustri av redesign och återvinning, lokala energibolag och ekobyggare et cetera.

Embryon till detta finns redan, men vi behöver fler som tänker och skapar tillsammans. Om vi kan göra det privatekonomiskt hållbart att lägga sin tid på gröna näringar, bryter vi samtidigt beroendet av de ohållbara näringarna och företagen.

Med en större lokalt baserad grön sektor står vi starkare i framtida ekonomisk-ekologiska kriser och förändrar maktrelationer. Eller som Nader uttrycker det: ”imperier har alltid hotats av dem som är självförsörjande”.