- Om ett barn kräks på förskolan då blir det isolering. Det sjuka barnet får vara kvar inne med en personal, övriga går direkt ut på gården. Efter att det barnet åkt hem tvättar vi leksaker, textilier, allt, säger Sofie Arvidsson, förskollärare och en av dem som drivit igenom de hårda hygienrutinerna.
Men det har också gett effekt. Sedan förskolan gick med i hygienprojektet för två och ett halvt år sedan har det inte varit ett enda magsjukeutbrott.
- Enstaka fall har vi haft, men inte som spritt sig till flera barn, förklarar Sofie Arvidsson.
Bajsblöjor är en stor smittkälla, därför har de strikta hygienrutiner kring blöjbyte.
- Vi lägger alltid bajsblöjor i en egen försluten påse innan den åker ned i behållaren, annars flyger bakterier ut varje gång man trampar på pedalhinken, förklarar hon.
Personalen använder plasthandskar när de byter blöjor och textilhanddukar är bannlysta till förmån för pappersservetter. På tvättställ står handsprit utställt lättillgängligt.
- Det räcker inte med sunt förnuft. Det gäller att ha nedskrivna rutiner för att man ska vara överrens i personalgruppen och så att informationen även når vikarier.
Ansvaret för att barn inte blir sjuka i onödan tycker Sofie Arvidsson är ett delat ansvar.
- Det är en kombination av förskolan, föräldrar och att information når ut från staden. Jag hade gärna sett att BVC informerade om hygien, säger hon.
I det långa loppet är Sofie Arvidsson övertygad om att det ger en stor samhällsekonomisk vinst att barnen är mindre sjuka, men på kort sikt tar arbetet både tid och kostar lite extra.
- Men efter ett tag blir rutinerna en del av vardagen, då tar det inte mycket längre tid, säger hon.  
Den extra kostnaden för handskar, servetter och så vidare är märkbar i förskolans slimmade budget.
- Ibland känns det svårt att välja pappersservetter före leksaker till barnen, säger Sofie Arvidsson.