Det bör inte längre råda något tvivel kring det svenska medielandskapet: det är partiskt. Och i de forum som är stöpta för att väga upp för politiskt färgade medier har det politiska samtalet omvandlats till en förenklad variant av Melodifestivalen. Politik är tävling, inget är på riktigt.

När SVT slog upp portarna till sin sedvanliga valvaka lyser de intressanta, ja, nödvändiga frågorna med sin frånvaro. Medierapportering, syfte och hantering av ett allt mer avsmalnat parlamentariskt läge blev aldrig underlag för diskussion fastän politiska reportrar från SVT, DN, Aftonbladet och sju partiledare och en Jimmie Åkesson gästade studion.

På sin höjd mumlande floskler, redan använda citat, men knappast någon journalistik värd namnet.

Det är allvarligt. Ju längre diskussionen om den politiserade medierapporteringen av svensk politik uteblir, desto sämre blir förutsättningarna för en demokratisk renässans i frågan.

Medieprofessor Kent Asp visade på DN Debatt (18/9) inte bara att utan hur politiskt färgad svensk press rapportering verkligen är. Journalister agerar effektiv kanonmat för svenska högerpartier, allra mest Expressen. I de fem största tidningarna var nära hälften – 43 procent – av valartiklarna negativt vinklade rörande de rödgröna. Därtill har Svenskt näringsliv, LRF, Bonnier och privata mediemoguler redan lagt en fast hand över 90 procent av ledarsidorna.

Utvecklingen vandrar med sol i blick rakt in i ett USA-liknande medielandskap. Svart eller vitt, saftiga citat och den högljuddes makt framför djupare analys. De största medierna i USA sitter helt i knät på makten, de ägs av de krafter journalistiken egentligen ska bevaka.

Kanske är Sverige redan där, valrörelsen år 2010 har exponerat det moderna samhällets brist på allvar, vidsynthet och journalistisk nyfikenhet. Istället rullar svensk press vidare på rutin, frågorna kan liknas med sportsändningarnas ”hur känns det?” Tror vi oss ha nått den demokratiska journalistikens slutstation? Nej, bara ett tillstånd som vräkt omkull premisserna för vad vi tar för givet – det fria ordet.

Politiker är makthavare, deras arbete politiskt. Det ständiga citerandet av partiledarnas varenda utspel jämte anonyma opinionsundersökningar har med all säkerhet ytterligare stängt dörren för många människor. Glappet mellan verklighet och parlament - en saga som media inte bara återberättat, utan även regisserat.