Analys: Valet Afghanistan

Efter lördagens val prisade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon det afghanska folket för dess mod. Han påpekade att 2500 personer kandiderat till parlamentet, varav 400 kvinnor. Men inte ens med den bästa välvilja kan valet beskrivas som en framgång.

Minst tio procent av vallokalerna öppnade aldrig på grund av oro för våldsamheter, och i nio distrikt ställdes valet in helt eftersom de kontrolleras av talibaner och andra rebellgrupper. Minst 21 civila och nio poliser dödades på själva valdagen, och tre valarbetare som kidnappades i den nordliga Balkh-provinsen hittades döda på söndagen.

Enligt preliminära siffror från den nationalla valkomissionen röstade 24 procent av landets 17 miljoner registrerade väljare – men det verkliga valdeltagandet kan vara lägre. Från vissa byar kommer rapporter om hur byäldsten ensam förfogat över hundratals bybors röstkort, och enligt flera bedömare kan valdeltagandet i Kandaharprovinsen kan ha varit runt 5 procent.

Redan nu står det klart att färre personer har deltagit i parlamentsvalet än i något av de fyra val som hållits sedan Talibanerna störtades för nio år sedan. Det låga beror troligen inte bara på risken för våld, utan också en växande besvikelse med den politiska processen.

En lång rad korruptionsskandaler har skakat den afghanska regeringen det senaste året, samtidigt som det starkt centraliserade politiska systemet ger parlamentet mycket begränsad makt. Efter en storm av anklagelser om systematiskt fusk i presidentvalet förra sommaren har landets president Hamid Karzai dessutom stärkt sin kontroll över den nationella valkommissionen.

När vallokalerna stängde på lördagkvällen rapporterade organisationen Free and Fair Election Foundation of Afghanisten, Fefa, om omfattande våld och oegentligheter. Allvarliga våldsincidenter inträffade på minst 389 platser – och enligt Fefa låg inte bara talibaner och andra rebellgrupper bakom utan även vissa av valets kandidater. Fefas observatörer rapporterar ockå ”ett oroande antal fall där regeringstjänstemän gripit in i röstprocessen”.

Parlamentsvalet lär inte ändra på bilden av Afghanistan som ett land där utvecklingen går åt fel håll. Med en alltmer autokratisk och korrupt regering i Kabul, och en motståndsrörelse som nu sprider sig även i landets norra delar, blir det knappast lättare för de länder som har trupper i landet att motivera sitt deltagande i kriget.

Det gäller inte minst USA, vars kostnader för kriget nu uppgår till nästan 100 miljarder dollar per år – ungefär sju gånger så mycket som Afghanistans samlade BNP.

En lång rad amerikanska forskare och säkerhetspolitiska analytiker, som kallar sig själva Afghanistan Study Group, publicerade den 16 augusti en rapport där de beskriver försöken att pacificera Afghanistan med våld som dömda att misslyckas.

Att en utökad närvaro krävs för att ”utplåna Al-Qaida” avfärdas i rapporten. I själva verket har Al-Qaida ingen betydande närvaro i Afghanistan och på sin höjd 400 medlemmar i hela regionen. Det växande motståndet mot de utländska styrkorna kommer inte heller enbart från talibanerna, utan från en lång rad lokala grupperingar ”som bara är löst knutna till varandra och inte nödvändigtvis tycker om Talibanledarnas fundamentalistiska ideologi”, skriver rapportens författare.

De avfärdar också argumentet att en storskalig militär närvaro krävs för att försvara de afghanska kvinnornas rättigheter: ”Det värsta som kan hända kvinnorna är att Afghanistan förblir paralyserat i ett inbördeskrig där det inte kan utvecklas något organiskt rotat stöd för deras sociala avancemang.”

Tidigare i år beskrev en högt uppsatt NATO-general för McClatchy Newspapers hur talibanerna själva har förändrats på senare år, både vad gäller kapacitet och strategi. Enligt den icke namngivne generalen tillverkade taliberna under 2009 nästan 8 000 improviserade sprängladdningar. Samtidigt har de blivit mer sofistikerade när det gäller kommunikationer, och håller kontakten genom hundratals små radioantenner som drivs av solpaneler. Enligt generalen finns en ”ny generation” inom rörelsen som är ”vana vid datorer, kommunicerar med sms, och till skillnad från 90-talets talibaner inte alltid är analfabeter.”

Talibanerna har också utvecklat sin strategi i ett försök att vinna stöd från civilbefolkningen. Till exempel har man slutat bränna ner skolor och motsätter sig inte längre vaccinationskampanjer för barn eller etablering av hälsokliniker. I de områden som talibanerna kontrollerar utses vanligen en ”guvernör” från en annan region för att undvika konflikter mellan lokala klaner.

Den ”uppförandekod” som organisationens ledare Mulla Omar publicerade i våras och som manar gruppens soldater att undvika civila dödsoffer tycks dock ha haft begränsad effekt – självmordsattacker och bombdåd skördar fortfarande många civila dödsoffer.

Enligt FN:s dödades 1271 civila under årets första sex månader, vilker är en ökning med 30 procent jämfört med 2009. Samtidigt har fler än 500 utländska soldater dödats, nästan lika många som under hela förra året.

Den 3 december sade General David Petraeus till journalister i Kabul att Nato-styrkorna genomför cirka 30 specialoperationer dagligen. Petraeus, som tog över befälet över de utländska styrkorna i somras har också utfärdat nya riktlinjer för krigföringen. Under rubriken ”förfölj fienden obevekligt” manar han koalitionsstyrkorna att ”sätta tänderna i rebellerna och inte släppa taget. När extremisterna slåss, låt dem betala för det”.

Samtidigt som Petraues manar trupperna att ta största möjliga hänsyn till civilbefolkningen skriver han att civila dödsoffer alltid ska presenteras som ett problem för talibanerna, inte för de USA-ledda styrkorna.

I en artikel i tidskriften Wired pekar Spencer Ackerman på hur de Nato-ledda styrkorna under Petraeus gått från att tona ned sina bombräder i Afghanistan till på ett nästan ”skrytsamt” sätt lyfta fram ”kirurgiska” flyganfall som kontrast till fiendens ”barbariska” attacker. Trots Natobombernas påstådda precision hålls dock regelbundet protester i Afghanistan mot flygangrepp som skördat civila dödsoffer – och förra söndagen tvingades Nato medge att en kandidat i parlamentsvalet sårats i ett flyganfall mot en ”terroristledare”.

Mycket talar för att våldet kommer fortsätta att trappas upp. Den senaste veckan har USA lanserat en ny militär offensiv på landsbygden kring staden Kandahar. Cirka 20 000 soldater deltar i operationen, som följer på flera misslyckade försök att ta kontrollen över regionen. En undersökning som genomfördes av International Council on Security and Development i juli tyder dock på att lokalbefolkningens stöd för insatsen är mycket svagt.

En stor majoritet av de tillfrågade ansåg att det är fel att samarbeta med de utländska trupperna och 59 procent var mot en ny offensiv i området. Hela 71 procent bedömde också att Talibanerna snabbt skulle återvända till de områden som rensats efter att Nato lämnat över kontrollen till den afghanska regeringen.