Ett mycket viktigt steg togs när FN i december 2008 beslutade om ett tilläggsprotokoll som gör det möjligt för individer, som fått sina ekonomiska eller sociala rättigheter kränkta på nationell nivå, att klaga och få sin rätt prövad inom FN. För att tilläggsprotokollet ska träda i kraft måste dock minst tio länder ansluta sig. Ecuador och Mongoliet var de första länderna som ratificerade protokollet. Flera länder har sagt att de kommer att skriva under, däribland vårt grannland Finland och EU-länderna Belgien, Nederländerna, Spanien, Portugal och Italien. Sverige har däremot deklarerat att man inte vill ansluta sig till protokollet.

Under den svenska valrörelsen driver Amnesty kampanjen Väck politikerna! med ett antal frågor om mänskliga rättigheter som vi vill lyfta fram. En av dessa frågor är vårt krav att Sverige ska ratificera tilläggsprotokollet.

Varför tycker Amnesty att denna fråga är viktig?

Det handlar om rättigheter för de mest utsatta, vars mänskliga rättigheter ofta kränks utan att någon bryr sig om det.

Vi är övertygade om att människors möjlighet att själva kunna utkräva sin rätt till exempelvis mat, sjukvård, bostad, utbildning och egen försörjning är en förutsättning för att fattigdomen och orättvisorna ska kunna utplånas.

Demokrati och yttrandefrihet, det vill säga de medborgerliga och politiska rättigheterna, har hittills setts som viktigare är de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK-rättigheter). Men de olika rättigheterna hänger ihop. Den som inte har mat i magen har svårt att bry sig om att rösta och att påverka samhällsutvecklingen, och den som inte har utbildning kanske inte ens vet om sina rättigheter.

Debatten kring ESK-rättigheter har länge fokuserat på att rättigheter som sjukvård, utbildning och tillgång till rent vatten kostar pengar och att man därför inte kan kräva att länder ska kunna leva upp till dem. Men medborgerliga och politiska rättigheter är inte heller gratis, det kostar att ha fungerande rättssystem och även valsystem som möjliggör allmänna val.

Över en miljard människor lever i slum i världen under eländiga förhållanden. Vatten, elektricitet, sanitetsförhållanden och säkerhet är mycket bristfälliga. De som bor där har en mycket svag röst i samhällsdebatten och svårt att kunna stå upp för sina rättigheter när de kränks, till exempel genom tvångsvräkningar utan kompensation. I Europa är diskrimineringen av romer utbredd. I länder som Slovakien förvägras de godtagbar utbildning. I Italien, Frankrike och flera andra länder har de tvångsvräkts från sina bristfälliga bostäder. Runt om i Europa lever romer i skjul och husvagnar som saknar vatten och avlopp.

När fattiga människor berättar om sina erfarenheter pratar de inte bara om brist på pengar och resurser. Det handlar också om att vara utestängda, inte bara från delar av samhället, utan även från beslut som rör deras egna liv. De säger att ingen någonsin lyssnar på vad de har att säga.

Sverige är på många sätt ett föregångsland när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. En konkret insats skulle vara att ratificera tilläggsprotokollet, på det sättet kan vi leva upp till vårt eget goda rykte och vi kan även hjälpa medborgare i andra länder.