På den mer vardagliga nivån i riksdag, region och för mig och mina kollegors del, i Göteborgs kommun, gäller det att se på vilket sätt och till vilket pris som ett närmande till maktens redskap finns tillgängligt. Miljöpartiet i Göteborg har under den senaste mandatperioden, med 7,9 % av väljarnas stöd i ryggen i kommunalvalet 2006, valt att fortsätta koalitionen med Socialdemokraterna. Detta gjorde vi även efter att Vänsterpartiet valt att ställa sig utanför samarbetet.

Priset för politisk samverkan för ett mindre parti är ofta att partiet inte lika tydligt kan beskriva för medborgarna vad partiet skulle ha velat göra om det hade möjlighet att styra helt självt. Dessutom innebär det styrande ansvaret att mycket av Miljöpartiets fokus och energi genom de politiskt förtroendevalda går åt till att leda, följa upp och bevaka Göteborgs löpande verksamheter genom tydlig, ansvarsfull och realistisk ledning för att nå hållbar utveckling.

Å andra sidan är frukten av samverkan att vi, med 7,9 % av rösterna, på det här sättet finns med och påverkar de flesta frågor i mycket större grad än vårt valresultat annars skulle ha gett oss utrymme att göra.

Hade vi ställt oss i opposition i Göteborg, som Vänsterpartiet valde att göra, så hade den politik som förts i staden gått i en betydligt mer betonggrå linje, sannolikt till och med ”betongblå” med stort borgerligt inflytande.

Genom samverkan med Socialdemokraterna har vi under de gångna fyra åren bland annat fått genom:

· Göteborg har satt upp klimat- och miljömål som är högre än de nivåer som krävs av städer inom EU. Dessutom har kommunen nu riggats för att följa upp och analysera hur vi når dessa, ofta svåruppnåeliga, mål.
· Kollektivtrafikens periodkort sänktes med cirka 20 % hösten 2007 och därefter har staden fortsatt finansiera denna mellanskillnad på alla periodkort.
· Cykelsatsningarna i Göteborg har fortsatt genom öronmärkta pengar för cykelfrämjande insatser, till exempel utbyggnad av stomcykelnät, fler cykelparkeringsplatser och kampanjer för att få fler göteborgare att välja cykel.
· Särskilda ’gröna jobb’-satsningar har gjorts för sysselsättning, skogars och parkers skull.
· Integrationsfrågan [där ALLA göteborgare avses] ska följas upp genom styrkort och senast 2011 ska alla nämnder och styrelser prioritera frågan högt.
· Göteborgs inköps- och upphandlingspolicy har omarbetats för att bättre gynna social hållbarhet.
· Staden ska bli en Fair Trade city.
· HBT-festivalen har fått såväl direkt som indirekt stöd för att Göteborg ska bli Sveriges HBTQ-vänligaste stad.
· En stor del av de stiftelsekapital som Göteborg förvaltar ska placeras enligt etiska priniciper.
· Tidigare beslut om krav på tillstånd för att få spela gatumusik rivs sannolikt upp till hösten.

Genom S-MP-arbetet i varje nämnd och bolagsstyrelse finns många fler exempel på att samverkan, som visserligen kostar på, också smakar.

I valrörelsen kommer såväl vi som andra partier berätta vad vi hade velat göra om makten HELT låg i våra händer. Skillnaden är att vi, genom samverkan, också kan redogöra för en stor mängd beslut som röster på Miljöpartiet faktiskt redan har lett till efter valet 2006. Bland annat mindre moderat politik och mer fokus på ekologisk och social hållbarhet i Göteborg.