Så försvaras våld mot djur | Fria.Nu

Debatt


Pelle Strindlund
Fria Tidningen

Så försvaras våld mot djur

Varför lägger ni energi på att försvara det oförsvarbara? Den frågan ställer Pelle Strindlund till icke-veganerna som tar plats i den offentliga debatten.

Svenska Dagbladet (14/6) ägnar en sida åt det faktum att majoriteten av de svenska matbutikernas produkter, som äggpasta, fortfarande innehåller ägg från höns i burar, istället för frigående. Men artikeln frågar inte varför vi alls äter ägg. I den uppmärksammade reportageboken Monsterbiff till middag? från tidigare i år konstaterar journalisterna Torbjörn och Ylva Esping att över 150 000 mjölkkor i Sverige står fastkedjade på betonggolv åtta till tio månader i sträck, men de ifrågasätter inte bruket att dricka komjölk som sådant. Före jul uppmärksammade medierna situationen för grisarna i de svenska djurfabrikerna. Medieprofiler och kommentatorer efterlyste fler Kravgrisar, få påtalade att vi nuförtiden inte behöver föda upp och slakta andra levande varelser överhuvudtaget.

Veganism – att inte äta animaliska livsmedel – osynliggörs i regel i den svenska debatten om djurens villkor. Ändå är argumentet för veganism slående enkelt och kraftfullt.

(A) Det är moraliskt fel att döda eller plåga kännande varelser i onödan.

(B) Icke-veganism medför alltid att djur dödas eller plågas. Det gäller även ekologisk animalieproduktion, eftersom den styrs av företagsekonomiska lagar. När kon inte mjölkar tillräckligt mycket för att industrin ska anse henne lönsam skickas hon till slakt. Hälften av de kycklingar som kläcks inom äggindustrin är tuppar. Eftersom de aldrig kommer att värpa några ägg betraktas de som värdelösa. Varje arbetsdag i Sverige kastas tusentals tuppkycklingar levande i kvarnar. Där mals djuren ner.

(C) Det dödande som icke-veganismen innebär är onödigt eftersom man i ett land som dagens Sverige enkelt kan leva som vegan.

Att låtsas som att veganism inte existerar är en strategi som används av medier och offentliga personer för att hantera de djurrättssinnades vädjan om fredliga matvanor. Ett annat sätt är att faktiskt benämna och bemöta veganismen, men inte genom att ta sig an det moraliska argumentet, utan genom olika knep och psykologiska hållningar, som att skämta, odla cynism och att skrämmas.

Sexister och rasister har alltid vetat att en effektiv metod att hantera kritiker är att garva. I skrattet upplöses meningsmotståndarnas invändningar. Den amerikanska, republikanska politikern Sarah Palin prövar strategin i sin självbiografi Going Rogue. ”Om Gud inte hade avsett för oss att äta djur, varför gjorde han dem då av kött?” Palin tycks här omedveten om att hon även gett ett argument för kannibalism. Statsvetaren och samhällsdebattören Stig-Björn Ljunggren är liksom Palin jägare. De delar också samma typ av humor: ”om vi inte skulle äta djuren, varför är de då gjorda av kött?” frågar han på sin blogg.

Att liksom Palin och Ljunggren skratta åt frågan är en förtäckt cynism, dold bakom flabb. Andra är öppna med sitt kallsinne.

För samhällsdebattören och företagsledaren Johan Staël von Holstein är djurens väl och ve ”ingen issue”, ingen fråga värd att ta på allvar, förklarar han i P3-programmet Christer på Sveriges radio. Han har sannerligen inte övervägt att byta diet. ”Det finns ingenting som är så gott som en stor blodig oxfilé med pepparsås.” När deckarförfattaren Liza Marklund i samma program får frågan om varför människor skulle ha moralisk rätt att föda upp och döda djur svarar hon: ”Därför att de är goda att äta och snygga att ha på sig.” Alltså: Skit i djuren! Låt oss smörja kråset!

Ytterligare ett sätt att hantera det faktum att vi skulle kunna välja en ickevåldslig kosthållning är att påstå att animaliekonsumtionen är ofrånkomlig. Som partiordförande för Kristdemokraterna varnade Alf Svensson, idag EU-parlamentariker, upprepade gånger för veganism. I ett pressmeddelande hävdade han: ”Det skulle vara fullständigt förödande för folkhälsan om svenska folket slutade äta animaliska livsmedel.” Det är naturligtvis nonsens. Generationer av friska och sunda veganer visar att animalier inte är nödvändiga för hälsan.

Småbrukaren och författaren Nina Östman målar också hon upp ett katastrofscenario. Att bojkotta kött av etiska skäl ”kan tyckas sympatiskt” skriver hon – i själva verket är det vådligt. I boken Vad gör du människa? Om djuruppfödning och gifterna i det vi odlar och äter (2009) påstår hon följande: ”Den som väljer bort animaliska produkter helt och hållet bryter dock cirkeln mellan djur, människa och natur … landskapet behöver de betande djuren för att kunna producera örter och andra växter till både människor och djur. Ett liv utan djur i naturen skadar dess grunder och bidrar således till vår egen undergång.” Resonemanget är grumligt. Vad avses med att veganen ”bryter cirkeln mellan djur, människa och natur”? Vad får henne att tro att veganism innebär ”ett liv utan djur i naturen”? Även om hennes tankegång är oklar är den känsla som väcks tydlig: överger vi kött och komjölk väntar förödelsen.

Att märkliga utsagor av detta slag passerat under ögonen på lektörer, redaktörer och korrekturläsare på ett etablerat svenskt förlag – Prisma, som ingår i Norstedts förlagsgrupp – är ytterligare ett vittnesbörd om hur människor kan tappa omdömet när de ska rättfärdiga icke-veganism.

Icke-veganer drivs som synes till att förneka och förtränga, odla cynism och sprida skräckinjagande fantasier. Detta kan inte vara bra för någon.

Om jag fick samla Ljunggren, Staël von Holstein, Marklund och Östman kring en vegansk smörgåstårta skulle jag skära upp generösa bitar och vänligt ge dem ett råd: Lägg energin ni använder på att försvara det oförsvarbara – att döda djur för att massera smaklökarna – på att byta matvanor! Skaffa en vegankokbok och pröva nya recept! Ta farväl av rostbiffen, de undermåliga argumenten och det dåliga samvetet på en och samma gång!

Fakta: 

<h2>Pelle Strindlund är aktivist och författare. Hans senaste bok är Leva etiskt: Om att ta ansvar för världen och njuta av livet (med Annika Spalde).</h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

För den civila olydnaden

Är civil olydnad verkligen ett alternativ för aktivister som vill förändra världen? Absolut, säger Pelle Strindlund och Stellan Vinthagen, båda erfarna aktivister. Målet med civil olydnad är att nå individer och att låta samtal gå på djupet, skriver de.

Fria Tidningen
Debatt
:

Förtryckets försvarare

I alla tider har det funnits de som försvarat ett bestående, grymt system mot dem som kämpat för medmänsklighet och solidaritet. Ofta är strategierna för bevarandet kusligt lika, något som Pelle Strindlund visar i sin bok Jordens herrar. Här ger han några exempel samtidigt som han uppmanar oss att ge medkänslan utrymme i våra liv.

Fria Tidningen
Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2021 Fria.Nu