Under de dagar då jag läser den inser jag mer om svensk feministisk politik och min egen världsbild än jag gjort under de tio år som jag aktivt sett mig som feminist och engagerat mig i feministiska frågor.
Porr och prostitution anses av många inklusive mig själv vara två av feminismens viktigaste frågor. Då är det extra underligt att man inom rörelsen lyssnat så lite till de som faktiskt vet vad det handlar om.
Petra Östergren har i sin forskning undersökt hundratals porrfilmer och porrtidningar, och intervjuat minst lika många sexarbetare. Hon har dessutom under flera år dokumenterat samtal med ett tjugotal sexsäljande kvinnor i Sverige. Genom att få ta del av dessa kvinnors erfarenheter och åsikter öppnas
otroligt många nya perspektiv upp.

Östergren ser det som en av porr- och prostitutionsdebattens viktigaste funktioner att vara en arena där en viss sexualmoral kan avhandlas, formas och cementeras. I denna debatt hörs få röster som säger annat än att porr och prostitution är förkastligt.
Kvinnors sexualitet är en helig ko i alla samhällen inklusive det svenska. Helst ska den vara monogam, heterosexuell och rikta sig till en man, gärna under någorlunda diskreta former och inom husets fyra väggar. 'Dåligt' sex har de kvinnor som tar för sig för mycket, har för många sexpartners etcetera. Men detta är dock ingenting mot de kvinnor som tar betalt för sexuella tjänster. Dessa är paria.
Och inte nog med det, de anses heller inte tillförlitliga att veta sitt eget bästa, eller kapabla att göra de val de anser bäst för sig själva i sina liv.

Genom att låta sexsäljare själva berätta vill Östergren visa bland annat hur den svenska prostitutionspolicyn försvårar deras liv. Sedan sexköpslagen kom till har deras arbetssituation blivit farligare, de sämst ställda har fått det ännu sämre, deras hälsotillstånd har blivit sämre och de känner större maktlöshet än tidigare.
Östergren menar att en illegal marknad och arbetare som inte känner till eller ens har några rättigheter är det bästa sättet att exploatera människor på. Istället borde sexsäljare ha samma rättigheter, trygghet och säkerhet som andra arbetande människor. De kvinnor som intervjuas menar också att de görs till offer, inte av torskarna utan av den svenska staten och svenska feminister. De får inte göra sina röster hörda och förminskas ofta till sitt kön och själva handlingen. Just det som man anklagar de manliga sexköparna för att göra.
Porr, horor och feminister är en extremt viktig bok som behöver läsas. För den som bara känner sig provocerad är det viktigt att komma ihåg att Östergrens syfte med boken inte är att försvara fenomenen porr och prostitution som sådana, det hon vill är att skapa förutsättningar för en mer öppen, nyanserad och djuplodande diskussion där det går att förstå fenomenen och debatten om dem bättre. Och där yttrandefriheten inte beskärs och människor far illa, vilket är fallet i dag.

Oavsett om man ur ett sexualmoraliskt eller känslomässigt perspektiv tycker att kommersiellt sex är fruktansvärt, så finns det mycket man kan göra för att personer i sexbranchen ska få en bättre situation. Detta borde som Östergren skriver, vara den nya queer- och sexualpolitiska rörelsens uppgift.
Men även för en feministisk rörelse värd namnet. Och för att detta ska bli möjligt så måste fler sexsäljare själva få komma till tals, inte tystas.