Sapfist, tribad, invert, homosexuell, lesbisk, flata. Kärt barn har många namn. Tiina Rosenberg har skrivit en bok om lesbiska och flator, om teorin och politiken som finns och funnits i dessa grupper.
L-ordet beskriver de terminologiska förändringar i språkbruk som hänger samman med synen på, och självbilden hos lesbiska. Och sanningen är ju att kvinnlig homosexualitet inte direkt har favoriserats av samhället genom tiderna, och inte heller inom den feministiska världen har den setts som något oproblematiskt.
Genom intervjuer med bland andra författaren och journalisten Mian Lodalen, queer- och transaktivisten Alex Grönqvist, och forskaren Pia Laskar beskrivs den kamp som ickeheterosexuella kvinnor och transpersoner fått utstå för att få utrymme och erkännande i den heterosexistiska kvinnorörelsen. En strid som fortfarande är långt ifrån över.
Rosenberg och de intervjuade för en intressant diskussion om varför ordet lesbisk nästan helt bytts ut mot ordet flata idag. L-ordet som på 70-talet var både radikalt och omstörtande och innebar ett ifrågasättande av könsrollerna, känns idag förlegat, trångt och essentialistiskt menar intervjupersonerna. Flata däremot uppfattas som ett mer inkluderande ord som kan innebära såväl bisexuella kvinnor som transpersoner och homosexuella kvinnor.
Boken är en blandning av akademisk text och mer lättillgänglig prosa. Särskilt mycket uppskattar jag intervju-citaten som gör det klart att det personliga fortfarande är - i allra högsta grad - politiskt.