Medierna odlar en skev bild av förorten
När den lokala hyresgästföreningen i Backa Röd började arbeta med boken Även i Backa Röd är himlen blå, var tanken att den skulle bli en hyllning till området som 2009 fyllde 40 år. I samband med arbetet inträffade en rad bilbränder i Göteborg och den första bilen brann i just Backa Röd. Många var de som reagerade på den bild som massmedia byggde upp och spred ut över inte bara Göteborg utan hela landet. Ilskan växte bland de boende då denna bild inte helt och fullt överensstämde med verkligheten.
Förhoppningen blev istället att boken skulle bryta många av de ingrodda fördomar som slickade landets tidningssidor och tv-rutor och på ett osunt sätt spädde på åsikten om att betongförorten var ett getto. Drömmen var att ögon skulle öppnas och att människor som har en fördomsfull bild av miljonprogrammet med dess grå betongkolosser skulle få en mer äkta bild. Så blev det dock inte. Tystnaden blev kompakt, trots pressmeddelanden och recensionsexemplar som skickades ut till tidningar och tv i Göteborg med omnejd. Ett par lokala tidningar skrev om boken men längre än så nådde inte det budskap författarna drömde om. För vem vill se en trevlig bild av förorten? Vem vill veta att det som sprids genom tidningar och tv faktiskt inte ger en rättvis bild av sanningen?
Kanske är det så att massmedia inte vill bryta denna bild. För visst är det spännande när en bil brinner på en parkering i en förort. Det cementerar på något sätt den bild gemene man har av de grå betonghusen, där dammet yr och kravaller uppstår. Där ungdomar anfaller poliser. Det är spännande att rapportera om. När bilar brinner eller människor misshandlas i en villastadsdel tystas det ner. På samma sätt som boken om Backa Röd tystats ner och glömts bort. För vem vill se sanningen. Vem vill veta att ”vanliga människor” faktiskt väljer att bo här av egen fri vilja?
Kanske är det så att massmedia skapar bilden av förorten med miljonprogrammet inräknat som en egen värld, en mytologisk värld, där utanförskapet och brottsligheten vilar som ett täcke över ett annars välmående samhälle?
Ska vi tala om gemenskap är den stor här. De boende umgås, de flesta trivs och otryggheten är i mångt och mycket något som endast media vill se i sin beskrivning av förorten. För många är detta ett barndomshem, långt från den gamla idylliska bilden av en röd liten stuga med vita knutar, en gräsmatta och ett staket. Ändå är inte människorna som bor här annorlunda jämfört med dem som växer upp i villaområden. Möjligen har förortsbarn en aning mer vidsynt och jordnära bild av samhället.
