Flera försök har gjorts med kortare arbetsdagar i Sverige. Här är några av dem.

Stockholms Stad 1996–1998

Under två år hade 74 anställda 30-timmarsveckor. De som deltog fick mer tid för sociala aktiviteter och vänner och familj. Hälsan eller sjukfrånvaron förändrades inte. Åtta personer nyanställdes för att fylla upp timmarna.

Oslo kommun 1995–1997

103 anställda hade sex timmars arbetsdagar i 22 månader. Deltagarna angav att de hade fått en bättre arbetsmiljö, bättre samarbete med kollegor och större möjligheter att bestämma över sitt arbetstempo. Hälsan eller sjukfrånvaron ändrades inte. Negativa konsekvenser var ökad stress och mindre tid för möten.

Stockholms Stad 2004–2005: ”Toyotamodellen”

127 anställda inom vård och omsorg hade sex timmars arbetsdag och delades upp i två skift. Det fanns ingen förändring gällande hälsa, stress, trivsel eller i balansen mellan fritid och arbete.

Kiruna kommun 1989–2006

Hemstjänstanställda jobbade 28,68 timmar i veckan. De som jobbade deltid fick höjd lön. Det blev ingen märkbar minskning av arbetstiden eftersom många redan jobbade deltid.

Arbetslivsinstitutet 2005–2006

400 personer från 17 arbetsplatser, främst inom offentlig sektor, över hela landet gick ner från åtta till sex timmar om dagen. Slutsatsen var att den förkortade arbetstiden gav tydliga effekter på den subjektiva hälsan, som värk, trötthet, sömn och möjligheten att umgås med familj och vänner. Livskvaliteten höjdes och det fanns indikatorer på bättre jämställdhet. Däremot ökade inte den fysiologiska hälsan.

Källa: Göteborgs Stads Utredning av förutsättningarna för förkortad arbetstid (2010). Utredare: Björn Seve.