Normerna kring kön ger förödande konsekvenser
Uppdrag gransknings uppmärksammade fall från Bjästa, med två våldtagna flickor som får bygden emot sig, och en dömd pojke som får dess stöd är fruktansvärt, men inte förvånade. Det handlar inte om Bjästa. Det handlar om samhällsstrukturer där den heterosexuelle, vite, funktionsduglige medelklassmannen utgör normen och maktcentrat. Vi andra förväntas försöka passa in i den formen, alternativt underordna oss. ”Linnea” i Bjästa är ett offer bland oräkneliga för den strukturen. Våldtäktsmannen får applåder, eftersom man inte tror att han skulle göra något sådant och i så fall var hon väl med på det ändå.
Om inte våldtäktsoffer misstänkliggörs, innebär det att sexuella övergrepp dels är mycket vanlia, dels begås av ”charmiga”, ”snygga” och ”schyssta” killar (några av orden som beskrev den dömde killen i Bjästa.) Om vi orkar med den sanningen ser vi konsekvenserna av vardagssexismen.
Att stanna kvar i verkligheten och stå ut med den. Att inse vidden av det sexualiserade våldet i vårt samhälle, är rätt outhärdligt, men det måste göras. Frågorna kring vad som skapar pojkar som våldtar och samhällen som stödjer dem måste hela tiden ställas. Normerna kring kön är inte bara trista och begränsande. De kan få förödande konsekvenser.
Normerna är snäva för hur det normala livet ska se ut. I utkanten av berättelsen om den normala människan lever massor av människor. Som hela tiden kommer att påminnas om att vi inte är en del av det normala. Mäns makt, kvinnors underordning och föreställningarna om kön får som yttersta konsekvens att tjejer våldtas och därefter blir misstrodda. Att barn våldtas och blir misstrodda. Att den farligaste platsen statistiskt sett för en kvinna att vistas på är i sitt eget hem. Att hbt-personer utsätts för hatbrott.
I utredningen Hon, hen, han som kom tidigare i våras har Ungdomsstyrelsen utrett hälsosituationen för homo- och bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner. Där framkommer att hälsan är klart sämre bland dessa grupper än bland unga som identifierar sig som heterosexuella.
65 procent av tjejerna och 48 procent av killarna i undersökningen anger att de har blivit bemötta på ett kränkande sätt under de senaste tre månaderna. Så stark är föreställningen om vad som är en normal människa.
Personerna uppger i högre utsträckning än ungdomar som identifierar sig som heterosexuella att de känner otrygghet, avsaknad av emotionellt stöd och brist på tillit till andra människor. Många har lågt förtroende för skolan, sjukvården, polisen, socialtjänsten och arbetsförmedlingen eftersom de känner sig diskriminerade i mötet med personalen.
Var tredje homo- eller bisexuell man har blivit utsatt för våld under det senaste året. En fjärdedel av de unga homo- eller bisexuella kvinnorna har försökt ta livet av sig.
”Killen är ju oftast mer värd än flickan”, summerar Linnéas kompis i Bjästa. I de orden ryms hela problematiken, hela tragedin. I de orden vilar den samhällsordning som möjliggör att snygga, trevliga killar kan våldta tjejer på skoltoaletter och få omgivningens sympati. Medan tjejerna får stå där med skulden.
