Lennart Fernström hävdar i sin inledare den 21 april att det politiska samförstånd som finns i Sverige, med nolltolerans och ett narkotikafritt samhälle som målsättning, är orsaken till ökad dödlighet bland narkomaner.

Fernström förespråkar ”skademinskning” (harm reduction). Att arbeta för en minskning av skadorna vid narkotikamissbruk är naturligtvis en självklarhet. Sprutbytesprogram och läkemedelsassisterad rehabilitering (substitutionsbehandling) av opiatberoende är viktiga inslag i detta arbete. Här råder emellertid inte politisk enighet och motståndet mot dessa skademinskande insatser är tyvärr fortfarande präglad av ideologiska argument.

Fernström ser inte några egentliga risker med bruk av cannabis. Det är själva kriminaliseringen som är skadlig, inte drogen. Genom att bestraffa cannabisanvändarna så ”drivs många i Sverige in i tyngre droger”, skriver Fernström. Hans slutsats är att om vi avkriminaliserar bruket av illegala droger leder detta till att antalet narkotikarelaterade dödsfall minskar.

Fernström lyfter fram avkriminaliseringen i Portugal som förebild. 2009 utvärderades reformen av den drogliberala amerikanska tankesmedjan Cato institute och det är denna partsinlaga som många (likt Fernström?) okritiskt hänvisar till.

Verkligheten är den att det inte finns något orsakssamband mellan avkriminalisering av narkotikabruk och minskad dödlighet eller minskade problem. Situationen är betydligt mer komplex och den främsta orsaken till de inledningsvis minskade dödsfallen i exemplet Portugal är landets massiva satsning på behandling.

Så till de ökande dödsfallen i Sverige. Anna Fugelstad vid Beroendecentrum, Karolinska sjukhuset har i en studie undersökt narkotikarelaterade dödsfall i Sverige mellan 1994–2010. Studien visar att den markanta ökningen av dödsfall under perioden 2006–2010 mestadels kan förklaras av läckage av metadon från läkemedelsassisterad behandling av heroinmissbrukare. Studien visar även förekomst av visst läckage av metadon vid behandling av kroniska smärtpatienter.

Heroinrelaterade dödsfall har minskat de senaste åren medan dödsfall med läkemedlen metadon och subutex har ökat. Dödsfall där THC (cannabis) är huvudorsaken har ökat under samma period.

Noterbart är att totalt 80 procent av de avlidna inte hade någon egen förskrivning av metadon. Detta tyder på bristande tillgänglighet till adekvat behandling av opiatabstinens och att den läkemedelsassisterande behandlingen med metadon måste bli säkrare.

Fugelstad konstaterar att det är personer som redan har eller haft ett tungt heroinmissbruk som, för att undvika den plågsamma abstinensen, använder sig av illegalt metadon. För oss narkomaner handlar det då inte om att få ett kortvarigt tillslag av drogen utan att helt enkelt överleva.

Vi behöver inte mer repressiva insatser, polisiära eller andra rättsliga åtgärder. För mig är det framförallt en fråga om massiv mobilisering av den folkliga opinionen, information baserad på forskning, effektiv evidensbaserad vård och behandling samt en ansvarsfull medierapportering.

Drogmissbruk är inte ett nytt problem i ett ojämlikt samhälle med nyfattigdom, arbetslöshet och ökande klassklyftor och vi måste ägna kraft åt de mekanismer som orsakar drogmissbruk. Vad som krävs är en socialpolitik och arbetsmarknadspolitik som skapar generell välfärd baserad på demokratiska principer och humanitet där redan utsatta människor inte tillåts gå under.

Thomas Thomasson, sociolog och drogfri narkoman, Malmö

Lennart Fernström svarar:

Jag håller med om mycket av det Thomas skriver. Vi behöver inte mer repressiva insatser, polisiära eller andra rättsliga åtgärder. Vi måste ägna kraft åt de mekanismer som orsakar drogmissbruk så som ett ojämlikt samhälle med nyfattigdom, arbetslöshet och ökande klassklyftor. Och framgångsreceptet i Portugal bygger just på att man flyttat fokus till behandling, skademinskande åtgärder och att hjälpa dem som suttit fast i missbruk. En sådan kursändring, från den förödande straffpolitiken till skademinskning, skulle vara revolutionerande och mycket välkommet i Sverige.

Däremot har jag aldrig hävdat att en avkriminalisering av cannabis ensamt skulle vara lösningen. Det jag skrev var att kombinationen av stigmatisering, jakt på och straff av dem som använder cannabis driver många in i tyngre droger. Men lika viktigt som att bli av med den politiken, är det att flytta resurserna till skademinskande åtgärder. Och skademinskning är inte, såsom Thomas hävdar, någon självklarhet i svensk politik. Tvärtom så döms skademinskningsidén ständigt ut som drogliberal. De saker som Thomas själv tar upp, motståndet till sprutbytesprogram och läkemedelsassisterad rehabilitering, är bara två exempel på det. Ett ideologiskt motstånd som helt i onödan kostar massor av liv och skapar ett stort lidande.

Slutligen så vore det mig helt främmande att påstå att det inte finns några risker med cannabis. Alla droger är skadliga och innebär olika typer av risker, så även cannabis. Dock är den nolltolerans som staten intar mot cannabis kontraproduktiv. Dessutom helt inkonsekvent när mer skadliga droger så som alkohol, tobak och många läkemedel samtidigt tillåts och till om med distribueras ut av staten.

Lennart Fernström