Ångestloppet ska ändra synen på psykisk ohälsa
Ångestloppet är världens kortaste stadslopp med en sträcka på 209 meter. Vem som kommer först eller sist spelar ingen roll, alla får en medalj när de har kommit i mål. Meningen är att belysa folkhälsoproblemet psykisk ohälsa.
– Vi vet att den psykiska ohälsan går längre ner i åldrarna och att det är massor av personer som drabbas. I trafiken dör det 330 personer per år där regeringen har utfärdat en nollvision. Men när det gäller psykisk ohälsa är det 1500 personer som dör varje år. Där finns det inga visioner, säger Björn Asplund, klubbhuschef för Fountain House Stockholm, som är en av arrangörerna.
Det var ett hundratal personer som stod beredda när startskottet gick från St Paulsgatan.
En av dem var arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin (M).
– Det är viktigt att förändra synen på den psykiska ohälsan. Ett steg i rätt riktning för att bryta fördomarna är att uppmärksamma den psykiska ohälsan, säger han i ett uttalande.
En annan som valde att delta är social- och arbetsmarknadsborgarrådet Ulf Kristersson (M). För honom är det andra året i rad.
– För mig som socialborgarråd är det viktigt att uppmärksamma alla insatser och goda initiativ i kampen mot psykisk ohälsa i staden, säger han i ett uttalande.
Björn Asplund, inom organisationen Fountain House, är nöjd över deltagandet.
– Man hoppas ju alltid att det är fler som ska delta men det var ett härligt gäng som vi fick ihop och vi fick igång många betydelsefulla och viktiga samtal om psykisk ohälsa. Det som var kul är att det var mycket vanligt folk som deltog.
Han menar att ett problem idag är den skeva bilden som allmänheten har på psykisk ohälsa där det behövs mer öppenhet.
- Jag tror generellt sett att vanligt folk har mycket fördomar mot personer som är psykiskt sjuka. Man vill inte prata om det idag, det ligger kvar en skam och skuld över det. Det är konstigt men jag har en känsla av att det området fortfarande är tabubelagt.
Fountain House arbetar just mot personer som har drabbats av psykisk ohälsa och fokuserar på att erbjuda sysselsättning och social gemenskap. Men Björn Asplund tycker att det måste satsas mer på den här gruppen också från politiskt håll.
– Det handlar om att de missar alla sociala sammanhang. Man satsar rejält på rehabilitering men inte på möjligheten att återgå till en sysselsättning. Psykvården har väldigt mycket pengar men man måste också bygga upp det praktiska arbetet efter rehabiliteringen.