Arbetsgivarföreningar och Svenskt näringsliv har redan varit ute på dagstidningarnas ledarsidor och visat var de står. Utgångspunkten är noll. Ingen löneförhöjning alltså. Många som arbetar riskerar att få det sämre ekonomiskt.

Samtidigt är det en fara för samhällsekonomin om Svenskt Näringsliv får som de vill. När folk får mindre pengar sjunker konsumtionen, och då går företagen sämre. Det bästa för tillväxten är att låg- och medelinkomsttagare fortsätter att få löneförhöjning. De lönerna används för att konsumera, medan de rikas pengar samlas på hög i bankkonton.

Kollektivavtalen bestämmer var minimilönerna ska ligga. Men också arbetstid, övertidsersättning och en del om vilka rättigheter vi har på jobbet. Rätten till heltid är en viktig jämställdhetsfråga. Bara om fackföreningarna har många medlemmar kommer det att vara möjligt att göra en bra förhandling.

Ungdomar har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Ungdomsarbetslösheten ökar och desperationen har lett till att man blir tvingad att ta vilket jobb som helst. Regeringen är klassiskt borgerligt tänkande när de låter arbetslöshetssiffrorna stiga. Arbetslösheten håller lönerna nere och ökar klassklyftorna. Regeringens höjning av medlemsavgiften till a-kassan var också en medveten handling. Avgiften blev så dyr att många samtidigt valde att gå ur facket.

År 2010 kommer att bli ett viktigt år för arbetarrörelsen. Det behövs att många är fackmedlemmar för att få till bra kollektivavtal. Efter det behövs det en ny regering som agerar aktivt för att skapa nya jobb, och för att skapa bra villkor för oss som jobbar.