I Sverige lever i dag 57 000 ensamstående mammor i fattigdom, vilket innebär att de lever på mindre än 60 procent av medianinkomsten. Det är riksdagens utredningstjänst som har tagit fram siffrorna om ensamstående kvinnor med barn, på uppdrag av Vänsterpartiet.

– Jag blev både chockad och förfärad när jag såg siffrorna. Det beskriver en hård verklighet för de ensamstående föräldrar som lever i Sverige i dag, säger Ulla Andersson (V), ekonomisk-politisk talesperson.

Utredningen visar också att antalet fattiga ensamstående mammor med barn har ökat med 22 000 personer under den här mandatperioden.

En som inte är lika förvånad över siffrorna är Helene Sigfridsson, generalsekreterare i organisationen Makalösa föräldrar.

– Alltså, jag är inte särskilt förvånad över siffrorna. Det här har vi vetat hela tiden. Men det som jag reagerar på är att det aldrig blir någon debatt om det. Jag tror att politikerna är rädda att prata om det för att det är lite fult att vara ensamstående förälder och fattig. Men jag hoppas att det här ska skapa debatt, säger hon.

Helene Sigfridsson menar att en anledning till fattigdomen är neddragningen i a-kassan och sjukförsäkringen. I januari i år var 10 procent av de ensamstående föräldrarna arbetslösa.

– Man måste rikta ekonomiskt stöd till den här gruppen eller ge ett mer generöst bostadsbidrag. På 90-talet gjorde man besparingar på bostadsbidraget och efter det har stödet aldrig höjts igen. Det är väldigt konstigt.

Enligt Makalösa föräldrar förlorade ensamstående föräldrar i genomsnitt 4 500 kronor per år på grund av besparingarna i bostadsbidraget. Siffror från Boverket visar också att majoriteten av dem som är mottagare av bostadsbidrag är just ensamföräldrar.

– Vi lägger i en extra växel nu när det är valår. Vi kommer att samla ihop material och försöka lyfta fram exempel på vardagliga situationer som man kan hamna i som ensamförälder och påverkan på barnen. Vi driver inte frågan för att föräldrarna ska ha lite extra pengar i plånboken för att roa sig. Det handlar om pengar som behövs till bland annat glasögon eller medicin till barnen.

Även Vänsterpartiet vill fortsätta att driva frågan.

– Det finns ingen stor samhällsdebatt om de här frågorna. Det finns en skam i att vara fattig och därför har det inte varit någon stor rörelse utifrån som har tryckt på i de här frågorna, säger Ulla Andersson.

– Vi kommer att driva opinion och ta upp det här med våra samarbetspartier och försöka hålla frågan levande.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) menar att det inte stämmer att fattigdomen bland ensamstående föräldrar har ökat.

– Fattigdomen i den här gruppen har inte ökat, däremot har skillnaden gentemot de som kommit in på arbetsmarknaden blivit större eftersom de har fått en lön att leva på, säger hon.

Och hon reagerar på påståendet att det är neddragningar i socialförsäkringen som står bakom siffrorna.

– Skillnaderna mellan gruppen ensamstående mammor och övriga beror snarare på att de som kommit tillbaka till jobb tjänar mer och att de ensamstående står kvar på en låg nivå. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att antalet sjukskrivna har halverats sedan 2006. Många som med det tidigare regelverket skulle ha fått förtidspension med 64 procents ersättning, och som ett resultat av detta dessutom blev uppsagda från sin arbetsgivare, får numera istället förlängd sjukpenning med 75 procents ersättning, vilket innebär att somliga har en bättre ekonomisk situation än vad de annars skulle ha haft.

Hon menar att det är viktigare att ge folk stöd att komma tillbaka till arbetsmarknaden och få en lön att leva på än att, som Makalösa föräldrar föreslår, införa ett ekonomiskt stöd för ensamstående föräldrar. Hon tillägger också att regeringen det här året har höjt taket för bostadstillägg.

Hur arbetar ni för att lösa problemet med fattigdomen bland ensamstående föräldrar?

– Vi har sedan vi tillträdde 2006 arbetat för att minska fattigdom och skapa många vägar tillbaka till arbetsmarknaden. En aktiv socialförsäkringspolitik är absolut nödvändig för att ingen ska fastna i långa passiva sjukskrivningar som försvårar vägar tillbaka.