Kristian Lundberg levde ett år med de andra nere på Yarden, omlastningsplatsen för bilar i Malmö. Nej, han var ingen wallraff och det var inget studiebesök, utan livets omständigheter tog honom tillbaka, till skitjobben utan trygghet i utkanterna av hemstaden.

I Yarden går ett obehagligt stråk av tidiga arbetarromaner genom texten. Där lever arbetare utan trygghet, utan några rättigheter, utan att kunna stå emot förmännens och chefernas makt. Övervakningen tillhör vardagen, liksom att arbetskamrater bara försvinner utan att ta farväl.

Skillnaden är att den som läser de gamla klassikerna vet att fackföreningsrörelsen och rösträtten så småning oM ska förskjuta maktförhållandena och faktiskt förändra världen till det bättre.

För den som läser Yarden framstår detta liv istället som en dunkel framtidsvision i ett samhälle som i allt högre grad går mot otrygghet och beroende.

Trots de bländande skildringarna av hänsynslös konkurrens och solidaritet, av smärta, kamratskap och tristess, är Yarden en djupt personlig roman. Språket är enkelt och tydligt, med en poetisk grundton, och i berättelsen vilar Kristian Lundbergs uppväxt i Malmö, tillsammans med en sinnesjuk mamma som förvränger världen och flyr från lägenhet till lägenhet, bort från de nya skulder hon drar på sig i grannskapet.

I denna uppväxt slutar han gå till skolan och lever ett stökigt liv. Han hänger också på bibliotek. Han läser. Skriver. Jo, det är så hans författarbana ser ut. Autodidaktens.

Visst är det lätt att se paralleller i de fantastiska uppväxtromanerna av Susanna Alakoski och Åsa Linderborg, men de skriver tydligt ur en positiv position. Med sin tillvaro åter på Yarden och utsattheten i arbetet skriver Kristian Lundberg om ett liv som fortfarande pågår, om ett arv han kan föra vidare.

I slutet av boken kommer det förflutna ikapp honom när han träffar en gammal vän på en parkbänk på väg till jobbet. Han är trasig, stinker alkohol och skit och hans kompisar skränar på bänken bredvid. Kristian Lundberg tänkte att livet på Yarden var att leva på botten. Men där på parkbänken inser han plötsligt att det liv han har ändå är en ouppnåelig dröm för många.

Den 23 februari tilldelades Kristian Lundberg Ivar Lo-Johanssons litterära pris på 310000 kronor.