Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg har gjort en utredningsrapport om sexual- och våldsbrott i nära relationer. Syftet var att utreda om handläggningsrutiner och kvaliteten i utredningarna uppfyller de krav som kan ställas och att upptäcka eventuella brister. Utredningen visar att handläggningen har förbättrats sedan de tidigare undersökningarna 2005 och 2007. En orsak är att det 2006 infördes befattningar för åklagare med särskilt kompetens inom relationsvåld, vilket ska ha ökat kvaliteten i utredningarna.

– Vi har också deltagit i arbetet med att införa så kallade barnahus i Sverige samt tagit fram utbildningar om bland annat relationsvåld och bemötande av brottsoffer, säger överåklagare Marianne Ny, som har sammanställt rapporten, i ett pressmeddelande.

Men utredningen visar att det fortfarande finns områden att arbeta vidare på. Den visar att många av förundersökningarna inte leder till åtal på grund av bevissvårigheter. Bland annat måste det, enligt projektgruppen, göras läkarundersökningar oftare, polisen måste bli bättre på att dokumentera personskador och misstänkta personer måste förhöras i större utsträckning. Åklagarna måste också begära målsägandebiträden för vuxna och målsägandebiträden eller särskild företrädare för barn, i större utsträckning.

Rapporten visar också att det finns stora brister i utredningar som gäller brott mot barn. Bland annat att handläggningstiderna oftast är för långa. Därför ska en speciell överåklagare få ett nationellt ansvar för bekämpning av sådana brott.

– Rapporten visar tydligt att det finns förbättringar att göra inom framför allt området brott mot barn. Jag har därför beslutat att ge överåklagare Eva Lundström ett nationellt ansvar för att samordna vår bekämpning av brott i nära relationer och särskilt mot barn, kommenterar riksåklagare Anders Perklev.

Elisabeth Löfgren, pressansvarig på Amnesty, har inte hunnit läsa igenom hela rapporten men tycker att det är positivt att det har gjorts en utredning.

– Det är viktigt att det görs en sådan här utredning. Nu har jag bara tittat på pressmeddelandet men jag kan se att den här utredningen visar ungefär på samma saker som vi lyfte fram i vår rapport. Som till exempel frågan om att många fall läggs ner i förundersökningen på grund av bristande bevisning, säger hon.

Hon syftar på Amnestys rapport Fallet nedlagt som kom hösten 2008 och handlade om problemet att många våldtäktsfall aldrig kommer upp till domstol. Den visade att 85 procent av de anmälda våldtäkterna mot personer över 15 år slutar med att utredningen läggs ner. Oftast med motiveringen att brott inte kan styrkas.

Elisabeth Löfgren säger att det antagligen stämmer att det har blivit något bättre men att det fortfarande finns mycket kvar att göra. Till exempel genom bättre samarbete mellan polis och sjukvårdare.

– Det är viktigt att tänka på fotografering av brottsoffret och att hitta ett bra samarbete mellan polis och sjukvårdspersonal. Och att arbeta för att verkligen all fakta tas fram. I många fall är det mycket slarv i de frågorna, säger hon.

Dessutom är kunskapsbrist någonting som hon menar att man måste få bukt med.

– Det måste finnas en form av handlingsplan för hur man ska agera. Det är oftast genom okunniga förundersökningar, att man inte vet hur viktigt det är att samla in bevis, som brott inte kan styrkas. Som till exempel att en kvinna inte ska duscha efter att hon har blivit våldtagen utan att man där måste samla bevis. Om det dessutom finns större kunskap och man förklarar varför man måste göra på ett sätt så skapar det större trygghet för kvinnan, säger hon.