Det hävdar Louie Psihoyos i prisbelönta dokumentären The cove, som visades på Stockholms filmfestival i förra veckan. Filmen har tre parallella nivåer:

• Richard O’Barrys personliga berättelse om kampen att krossa en delfinexploatering som han en gång var med att starta.

• Louie Psihoyos och hans kollegers jobb att gestalta rådande delfinutrotning.

• Den kanske viktigaste tråden, om hur människorna systematiskt plundrar planeten på tillgångar och fundamentalt utplånar djur- och naturliv.

Dokumentären handlar således om delfiner, den fantastiska småvalen som i frihet kan simma sextio kilometer på ett dygn. Som är utrustad med ekolod som mosar vilken svindyr och exklusiv GPS–navigator som helst. Och som, enligt experterna, kanske är en mer intelligent varelse än människorna.

I en undanskymd vik i hamnstaden Taiji, Japan, pågår utrotningen och infångningen. Dels slaktas delfinerna och deras kvicksilverstinna kött säljs, fastän det smakar vidrigt. Dels fångas de och skickas till underhållningsshower runt klotet där de fungerar som familjeunderhållning för uttråkade och paranoida nollnolltalsmänniskor. Allt är färglagd, konfettiglad Flipperfiktion: på ytan har delfinerna hälsan, precis som alla andra fängslade och till på köpet sönderstressade djur, på Skansen eller var som helst.

Den internationella valkommissionen (IWC) är så klart tandlös. Greenpeace skriker efter handlingskraft och hårdare tag mot Japans regering, men knappt något händer. Istället börjar fler och fler företrädesvis fattiga länder stödja delfinslakten med ett misstänkt pengabistånd från Japan. Louie Psihoyos och Richard O’Barry åker till Taiji för att dokumentera helvetet, men stoppas av panikslagna och ilskna fiskare.

– Varför får inte vi slakta delfiner när ni slaktar kor? resonerar de.

Och det är klart, tänker jag – om européer slaktar kor, varför får inte japaner slakta delfiner? Om amerikaner slaktar kycklingar, varför inte döda orangutanger?

Till slut kommer i alla fall Psihoyos, efter att ha anställt ett team i sann Oceans 11–anda och köpt en värmekamera för okänd summa, förbi alla delfinmördare och lyckas med hjälp av ett par specialdesignade stenar innehållande ett par filmkameror få infernot på bild.

Delfinerna är inringade i en vik omgärdad av nät. Runt omkring åker fiskarna och sticker långa spjut i deras kroppar och vattnet färgas rött. Delfinernas skrik är hjärtskärande, men människor har inga hjärtan.