Filmfest i Bergmans fotspår
För 28:e året i ordningen hörs ett mångspråkigt sorl sprida sig på fyra av Uppsalas biografer. Om man stannar upp och lyssnar kan man urskilja hur en indisk son kommunicerar genom sträck av ren, vit tvätt som hans åldrade far vigt sitt liv åt i den vackra animationen My father is a washerman. Man kan ta del av en brittisk kvinnas förtvivlade gråt över hur hon om och om igen misshandlas av sin man men inte förmår ta sig ur våldsspiralen i det välplacerade knytnävsslaget till fiktion Leaving. Och man kan uppfatta hur en flicka målar sin sorg och saknad som antagit formen av en bläckfisk direkt på gaturummets väggar i den australiensiska Ink.
Slottsbiografen myllrar av visuellt berättande när blocket ”Kompisar från förr”, som ingår i ett av Uppsala internationella kortfilmfestivals tävlingsprogram, går upp på vita duken. I sektionen tävlar 86 filmer från hela världen om det prestigefyllda priset Uppsala Grand Prix.
Varje år gästas festivalen av ett stort antal filmskapare som rest hit för att presentera sina filmer. En som närvarar i år är Josephine Hallbert från London. Efter visningen av sin film Time travel boyfriends står hon beredd att besvara publikens frågor om filmen i vilken en kvinna i en rad sekvenser genom tid och rum funderar över hur det skulle ha varit att leva med historiska män som Jim Morrison, Orson Welles och Marlon Brando.
– Filmen bygger på min bok med samma namn. Idén fick jag när ett gammalt foto på en man föll ur en bok jag lånat på biblioteket. Jag började fundera på hur det skulle ha varit att vara gift med den personen. Från början var det en ganska ljus och lycklig idé som så småningom blev allt mörkare, säger Josephine Hallbert.
Kortfilmshistoria har alltid en given plats på festivalen, men i år märks den lite extra sedan specialprogrammen, ”Kortfilmsklassiker” och ”Svenska klassiker”, tagits fram. Bland de svenska filmpärlorna märks särskilt Marie-Louise Ekmans tidlösa Mamma…Pappa…Barn från 1977.
Christoffer Olofsson har arbetat med festivalen sedan 2002 och har ansvar för programmens sammansättning. Han vittnar om det stora arbetet att decimera de runt 3 000 inskickade filmerna till en tiondel. Kortfilmerna som väljs ut är i alla genrer från dokumentär och animation, till experiment och fiktion. Men i år riktas festivalens blick särskilt mot Belgien.
– Det stora specialprogrammet i år är ”Belgiska berättelser”, där vi samlat gräddan av landets filmer. Belgien är tveklöst ett av de mest intressanta filmländerna just nu, inte minst för landets dualistiska identitet med tvåspråkighet. Men vi visar även filmer från de senaste 20 åren från Kirgizistan vilket är roligt då det sällan visas film från de breddgraderna här, säger Christoffer Olofsson.
Kortfilmsklimatet i Sverige har blivit bättre på senare år och det produceras mycket svensk kortfilm just nu. I år kämpar 32 inhemska bidrag om Uppsala filmkaja för bästa svenska film, Juryns specialpris för bästa foto och Publikens pris. Även allmänhetens intresse för kortfilm har vuxit de senaste åren, menar Christoffer Olofsson.
– Den stora skillnaden för festivalen i år ur ett besökarperspektiv är att vi gjort Kortfilmfestivalen UNG gratis. Det är ett beslut vi tog sedan vi märkt av att köpstopp i Upplands skolor de senaste åren lagt en hämsko på besökarantalet. I år har vi märkt en enorm skillnad i antal besök, runt 3 000 barn har kommit och tittat under veckan, säger han.
Kortfilmfestivalens fyra största sponsorer, Uppsala kommun, Kultur i länet, Svenska Filminstitutet och EU:s medieinstitut, hade redan inför årets upplaga höjt sina anslag. När festivalen invigdes i måndags levererades ännu en glad nyhet av kulturnämndsordförande Jan-Erik Wikström (FP). Nästa år får festivalen ett tillskott genom ett nyinstiftat pris om 50 000 kronor som ska delas ut till Ingmar Bergmans minne.
– Det var en jätterolig överraskning. Priset ska gå till en ung filmare som flyttar fram gränserna för filmskapande. Jag tror säkert att det kommer att öka intresset ytterligare för festivalen internationellt. Men många filmskapare är förstås redan medvetna om Uppsalas koppling till Bergman och är sugna på att komma och visa sin film här, säger Christoffer Olofsson.