Augusti:

• Videocracy, Erik Gandini, 28/8

Erik Gandinis redan omtalade dokumentär Videocracy studerar hur kommersiell tv med lättklädda kvinnor har blivit en maktfaktor i Italien och bjuder på såväl skratt som läskiga insikter. Det handlar om hur en av EU:s viktigaste makthavare gör media till marionetter. Och det verkar enkelt: de kanaler han inte äger kan han kontrollera via plånboken. Berlusconi har en stab som köper upp alla bilder som framställler honom eller hans familj ofördelaktigt. Det är därför vi ser honom ständigt leende. I en absurd maktutövning låter han sedan sina medier publicera vissa av bilderna om han är på det humöret.

Videocracy är en lektion i manipulation. Om konsten att lura en hel befolkning så att de tror sig leva i en demokrati när det i själva verket är precis tvärtom. Sådan är televisionen.

• District 9, Neill Blomkamp, 28/8

Vi mot dem, vitt mot svart, det är temat för District 9 som utspelar sig i ett framtida Sydafrika där utomjordingar är de nya medborgarna. När de kom till jorden för 20 år sedan placerades de i provisoriska hem i District 9 och jordens nationer debatterade deras fortsatta öde. Men nu har människornas tålamod för situationen med utomjordingarna tagit slut.

Apartheidallegorierna haglar. I verkligheten hette det District six och var ett innerstadsområde i Cape town som rensades på svarta under apartheidregimen.

Peter Jackson (Sagan om ringen, King Kong) är tillbaka till sina rötter, konstaterar The New Zealand Herald nöjt och syftar på Jacksons debut, kultförklarade scifi-splatterkomedin Bad taste från 1987.

Vi andra hoppas på mindre humor och mer allvar. Regidebuterande Blomkamp är själv från Sydafrika men bor numera i Kanada.

• Taking Woodstock, Ang Lee, 28/8

En ung man försöker slå sig fram som inredningsarkitekt i New York men känner sig tvingad att hjälpa sina föräldrar att driva familjemotellet. När en konsert i en närliggande stad blir inställd erbjuder han motellet som ny spelplats. Det är upptakten till en festivalfeber som sprider sig till 400000 fredsälskande amerikaner, vidare ut i världen och in i vår egen tid.

Elliot Tibers memoarer som precis har kommit ut på svenska ligger till grund för filmen. Flerfaldigt prisade Lee kanske inte gör om sin mest hyllade bedrift Crouching tiger, hidden dragon men kommer Taking Woodstock ens i närheten av bokens subtila humor och personliga tilltal kan det bli ännu en fjäder i hatten.

September

• Gamer, Brian Taylor/Mark Neveldine, 4/9

Med Piratpartiets framgångar i färskt minne lär Gamer kunna bli årets hit bland svenska ungdomar med förkärlek för filmer som Brazil, 1984 och Total recall.

Gamer beskrivs som en påkostad actionthriller som ”utspelar sig i en nära framtid, en tid då tankekontrollsteknologi har tagit samhället med storm”. I det våldsamma multiplayerspelet Slayer kan spelare kontrollera varandra. Det byggs upp kulter kring vissa, extra duktiga spelare, men naturligtvis är inte alla nöjda med ordningen.

Spelmissbrukare göre sig icke besvär.

• Bananas!, Fredrik Gertten, 28/9

Giftet DBCP är inte fiktion utan en högst tragisk vardag för de nicaraguanska arbetare som har fått cancer eller steriliserats. Enligt nicaraguanska aktivister har uppskattningsvis 16500 skadats och över 1000 dött efter att ha utsatts för giftet på bananplantagerna. Men bananjätten Dole framhärdar och menar att allt är förtal.

Fredrik Gerttens film Bananas! om rättegången mot Dole har fått mer uppmärksamhet än någon kunnat ana och har blivit en symbol för hur multinationella företag försöker kringskära yttrandefriheten genom skrämselkampanjer. Frågan är om inte uppmärksamheten kring Doles agerande – inte bara då, utan också nu – i längden slår tillbaka mot företaget.Gertten låter sig inte skrämmas och arbetar på en ny film om stämningsprocessen. Sanningshalten i Bananas! må de lärde strida om – men nog överträffar verkligheten dikten.

November

• Metropia, Tarek Saleh, 6/11

Ännu en övervakningdystopi – helt rätt i tiden. Animerade Metropia utspelar sig i ett skrämmande Europa där oljan är i princip slut och hela kontinentens tunnelbanenät har byggts samman. Det kanske låter bra för en miljövän, men om man inte vill åka tunnelbana då? Det vill inte Roger från Farsta, som hör röster och en dag inser att hans liv styrs in i minsta detalj.

Det har länge varit locket på kring Tarik Salehs projekt vilket förstås bara ökat intresset. Efter att ha sett de klipp som nu finns ute kan jag konstatera att uppmärksamheten varit befogad. Att Metropia valts ut till filmfestivalen i Venedig den 2–12 september gör det inte sämre.