För nu går det plötsligt åt andra hållet. I USA och Storbritannien går staten in och hjälper företag på ruinens brant och försäljningen av Karl Marx klassiska verk Kapitalet har ökat med 300 procent. Kapitalismen är i kris och historien är inte slut.

Det är detta som antologin Pengarnas frihet – om finanskrisens politiska ekonomi handlar om. Redaktören Wolfgang Schmidt har samlat ihop nio texter av ekonomer som riktar hård kritik mot kapitalismen.

Vi får bland annat ta del av berättelsen om när katastrofhelgerna avlöste varandra på Wall Street. USA:s centralbank räckte fram handen – som innehöll 665 miljarder kronor – och drog de krisdrabbade bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac ur konkursens hotande avgrund.

Några dagar senare var det försäkringsbolaget American International Groups (AIG) tur att förstatligas. Men så föll banken Lehman Brothers i konkurs och finanskrisen spred sig som ett virus till världens alla hörn, också till Sverige.

Ekonomen Frédéric Lordon redogör för hur dåvarande amerikanska finansministern Henry Paulson med skattepengar räddade en finansmarknad som knakade i fogarna – och blev kallad socialist. Men egentligen hade han inget val, menar Lordon, för systemet var hotat.

Också orsakerna till finanskrisen diskuteras. Visst finns bakgrunden till stor del i de så kallade subprime-lånen till fattiga hushåll som när villkoren skärptes inte kunde betala tillbaka pengarna. Men finanskrisen borde ses i ett större sammanhang. Å ena sidan klimatkris och temperaturökningar, å andra sidan ökad svält till följd av livsmedelskrisen.

Och visst är det väl lite märkligt, konstaterar Elmar Alvater, en annan av antologiförfattarna, att tusentals miljarder satsas på att rädda krisdrabbade företag medan en bråkdel går till att motverka svält, som drygt en miljard människor lider av.

Pengarnas frihet är tyvärr en bok med fler brister än behållningar. Eftersom den är skriven av ekonomer – och troligtvis för ekonomer – duggar fackglosorna tätt och ordlistan längst bak hjälper lite men inte tillräckligt. Författarna kliver ytterst ogärna ner från den gigantiska abstraktionsstegen till det konkreta där finanskrisens effekter faktiskt blir synliga.

Och det känns trist. För det är ju ingen tvekan om att innehållet – ledsagat av marxism och keynesianism som teoretisk ram – är värdefullt.

Tankarna går osökt till Globaliseringsfällan från 1997 vars förhållandevis dramaturgiska sakprosa gör innehållet spännande och får en att läsa vidare. De stilistiska greppen saknas förbehållslöst i Pengarnas frihet.

Så vad lär man sig? Jo, titeln visar ju att någonting är katastrofalt snett när man diskuterar pengarnas frihet istället för människornas, eller rättare sagt: när pengarna till en så orimlig grad sätter gränser för människan.

Samhällssystemet måste förändras underifrån, inte ovanifrån med statliga räddningspaket på skattebetalarnas bekostnad. Och det är ju faktiskt ingen dum lärdom.