Spårvagnstur med sväng
The tram sessions är Göteborgs svar på det engelska fenomenet Black cab session, där en artist river av en akustisk låt sittandes i en taxi. I den göteborgska versionen spelar band på spårvagnarna. Det ger en bra chans att synas, samtidigt som banden sprider glädje till resenärerna.
– Det här är jätteroligt. Vi får en chans att spela och samtidigt göra något annat än det vanliga, säger Malin Dahlberg från bandet We are soldiers we have Guns.
När FRIA möter Jerry Boman och Anna Flytström, skaparna till The the tram sessions vräker snön ner över Vasaplatsen. Vädret får de flesta människor att längta till värmen, men Jerry Boman och Anna Flytström har något som värmer: avskalad spårvagnsmusik för frusna själar.
Vi kastar oss på spårvagn nummer 2 mot Högsbotorp med bandet We are Soldiers we have guns. Resenärerna tittar lite förvånat på när bandet snabbt och enkelt riggar upp ett par trummor längst bak i vagnen.
– Linnéplatsen nästa, säger speakerrösten på spårvagnen, och samtidigt tar Malin Dahlberg ton.
Hennes starka och ljusa stämma sprider sig i vagnen, och framkallar ett och annat leende hos resenärerna. Vagnen skakar till, men det är inget som får musiken att tystna. Två tonårskillar står i mitten av vagnen och diggar det tunga trumkompet från Sussana Andrén. Louise Josborg ackompanjerar med med maraccas, och lägger vackra sångstämmor.
När låten har klingat av hörs applåder och de två tonårskillarna fäller kommentaren ”Rock on dude”.
– Jag blir förvånad varenda gång över hur flexibla och snabba musikerna vi jobbar med är. Det är som att de har gjort det här förr, säger Jerry Boman och ler.
Jerry Boman, som annars arbetar som journalist, kläckte idén till The tram sessions under ett krogsamtal med bandet Detektivbyrån, och vann direkt gehör från grabbarna som blev första bandet ut. Jerrys flickvän Anna Flytström, som även hon är musikjournalist, blev den självklara partnern att driva projektet med.
Sedan början av februari har tretton band spelat på vagnarna. Akustiskt och avklätt. Band som annars spelar med elgitarr tar med sig enklare gitarrer och de stora trumseten krymper till en och annan kagge. Det går inte att väsnas alltför högt på vagnarna säger Anna Flytström. Men trots det här är det inte svårt att få en kvalitativ ljudbild.
– Jag tror att det här sättet att spela är bra för musikklimatet, eftersom det annars blir så mycket fokus på arrangemang och utrustning, här är det verkligen musiken som är i fokus, säger Malin Dahlberg.
Att få tillstånd av Västtrafik var inte svårt. Banden som spelar åker till och med gratis under turen, och det är bara en enda gång de har fått problem. Det var då Detektivbyrån skulle spela och det en farbror som klagade högljutt.
– Men det var också enda gången som någon har blivit sur över att vi spelat, säger Jerry Boman.
Framtiden för The tram sessions ser ljus ut. De säger att de håller på så länge de känner att det är roligt och att det ger något. Drömspelningen skulle vara Göteborgs Symfoniker.
– Det skulle vara helt galet, tänk vilken ljudbild, säger Jerry Boman.