Den allmänt kända bokfloden är fylld av Marian Keyes-wannabees som i en 'lättsam och underhållande' stil skriver mängder av böcker enligt samma mönster inom chicklit-genren. Huvudsakliga teman är relationer, shopping, kärlek och karriär, och försäljningssiffrorna talar klarspråk, läsare finns det gott om.
Förlaget Fisher & Co storsäljare, Denise Rudberg, har en möjlig kronprinsessa i Jenny Leeb som debuterar med Grevgatan 22. Huvudpersonen Josefine är snygg, lycklig singel, har ett hett jobb, mysig lägenhet och börjar närma sig trettio. Hon har en polare som är naivt oskuldsfull och en det är lite mera fart i samt något på gång med snyggingen Jesper på jobbet. Josefine har också en syster som naturligtvis är lyckligt gift och orolig för sin syster och hennes utsvävande kärleksliv ända tills det, hör och häpna, visar sig att hennes egen man är otrogen. Josefine liv är helt ok, hon hänger på krogen, shoppar balkongblommor för flera tusen och funderar bland annat på om hon skall slå sig ner i sin schyssta stol från House därhemma och hela den biten.
Grevgatan 22 är varken bättre eller sämre än något annat jag läst i denna stil, bara precis likadan. Jenny Leebs språk är helt okej och följsamt men det är den fruktansvärt konventionella storyn och klyschorna som gör boken trist. Den utlovade inblicken i reklambyråns värld lyser med sin frånvaro, om man inte räknar med hur fräsch Jesper ser ut på jobbet och hur mycket pengar Josefine tjänar på sitt nya konto då.
En annan romandebut är Jenny Jägerfelds Hål i huvudet. Den ramlar utanför ramarna inom chicklit-genren och jämförelsen kanske är orättvis men ung tjej i tjugoårsåldern som försöker hitta sig själv känns också som ett ganska beprövat litterärt recept med vissa likheter.
Tjugotreåriga Minou blir dumpad av sin kille Isak via ett inspelat kassettband. Efter ångestfyllda veckor med intensiva drömmar om hämnd och en önskan att bränna upp hans Fred Perry tröjor drar hon slutligen bort från stan, vänner och mamma. Det bär av till Spanien och annan kärlek, Satan med oemotståndliga hunden Boso och tyska Bianca Morgenstern. Hon umgås också en intensiv tid med sin darling bror.
Jenny Jägerfeld skriver drivet och kul. Framförallt den interna jargongen mellan bror och syster är ibland oslagbart festlig, som när Minou i ett svagt ögonblick ber sin bror vara lite mer maffia och döda Isak. Minous bitterhetsmantra 'die Angst, die Wirklichkeit, der Tod' och tyska uttryck här och där blir trots bokstavlig betydelse också humor. Vet inte vad det är men tyska språket är kul på något sätt. Minou inser att ibland när allt är komplicerat måste man bara tillåta sig att vara en sorglig figur. För smärtan finns kvar som ett hål i huvudet där alla bra tankar bara trillar ur och hatet och det som gör ont envist biter sig fast.
Känsla, action och humor är vad som lyfter Hål i huvudet i en jämförelse med Grevgatan 22. Att bjuda på en eller annan överraskning är väl inte för mycket begärt. För min del känner jag att jag tappar det om jag ser ordkombinationer som 'kaxig tjej som vet vad hon vill' eller 'läckraste killen hon sett i hela sitt liv'en gång till.