Ett problem är dock att titeln känns något missvisande eftersom vännen Jenny även denna gång lämnas aningen i periferin. Jenny är fortfarande Juhas historia, en fruktansvärd historia om hur ett par av klasskamraterna våldför sig på Jenny under en avslutningsfest för tjugofem år sedan.

Den vuxna Juha är tillbaka i Sävbyholm, där nidramsorna från förr fortfarande sitter i husväggarna. Denna gång är det med den självpåtagna rollen som vigilante för att konfrontera de i klassen som var med vid övergreppet; Stefan, fortfarande lika rå och med svåra alkoholproblem, Roy som gift sig med klassens drottning coola Charlotte och ironiskt nog aldrig kommer kliva ur garderoben samt Erik med flinet som gjorde mycket mer än bara var vittne i bakgrunden.

Fjorton år har passerat sedan En komikers uppväxt kom, 2001 kom uppföljaren Ett ufo gör entré och kanske beror det på att åren gått men den aktuella tillbakablicken är inte lika medryckande och engagerande som besöken brukade vara. Och nog är det hemskt det som händer Jenny. Frågan är om Gardell behöver återaktualisera henne och de andra bara för att traggla en frälsningspredikan om hur man bäst tar sig igenom 'den jävla barndomen'? Den tragiska händelse som Jenny med åren försökt och antagligen lyckats lämna bakom sig kan Juha inte släppa utan förklaring och upprättelse. Mest framstår det som det är egna skuldkänslor han försöker ta itu med. Juha var inte där när Jenny behövde honom som mest, medveten om sin egen och kanske de flesta barns feghet och grymhet är han inte ens är så säker på hur han reagerat om han varit där.

Återblickarna till 70- och 80-talens barndom är som vanligt oklanderligt levande och träffande och humorn och svärtan finns kvar. Men ramen med en vuxen Juhas korståg och predikningar blir tjatigt. Syftet med den kristna symboliken är lätt att förstå men väl övermäktigt.

Juha drivs av en obönhörlig nyfikenhet och sitt begär att veta vad som hände, och att hitta förklaringar och försöka förstå är mänskligt, men tillfälligheternas spel kan inte hindras och händelser går inte att radera. Ett retroaktivt gudomligt ingripande är trots allt inte möjligt annat än i fiktion men inte ens det erbjuds här.

I Jonas Gardells Sävbyholm står Juha kvar och stampar medan Jenny har gått vidare.