Allt för konsten 7 är, rätt gissat, den sjunde antologin de publicerar, och inkluderar 21 tecknare från samtliga nordiska länder förutom Island. Tonvikten ligger framför allt på svenska och finska författarskap. Här finns såväl relativt etablerade namn, som Li Östergren och Lars Fiske, som nytillskott i genren.

Det är givetvis svårt att försöka ge en rättvis bedömning av 21 olika konstnärers verk, och därför, blir en recension i egentlig mening rätt absurd. Förutom att de innefattas av den högst breda definitionen ”seriekonst” har Steffen Kvernelands biografiska sketcher över norska atronhundratalsmålare inte ett dugg gemensamt med Katja Tuikianiens vackra och ordlösa oljemålningar. Här ligger de dock sida vid sida. ”Spretigt” är bara förnamnet. Men det tillhör också antologins styrka: i sina bästa stunder är det en fantastisk och välkommen påminnelse om formatets oanade möjligheter. Tehri Ekboms strålande vackra betraktelser på svart papper och Matti Hagelbergs fullständigt lössläppta detaljvansinne är små triumfer som förtjänar särskild uppmärksamhet. 

Allt är inte helt lyckat, och vissa av verken försvinner i mängden. Men som helhet finns här tillräckligt mycket intressant och drastisk seriekonst för att ge oss gott hopp om nordiska seriers framtid.