Jag fick inte läsa Kalle Anka när jag var liten eftersom det var kapitalistiskt trams. Kanske håller Lena Andersson med. Nu är hennes ambition visserligen inte att driva med Ankeborg. Det disneyfierade landet Duck City med president Pigg i spetsen känns främmande och utflippat men samtidigt obehagligt bekant.
I Duck City är det mesta centrerat till matproducenten John von Anderson vars fettdrypande varor gör att befolkningen sväller. Kalle A,
+?200 kilo, är en av dessa 'vita valar' som arbetar på matfabriken där allt friteras och som får sin lön i insulin. Han är dessutom John von Andersons levnadstecknare.
Samtidigt pågår, ett från regeringen initierat krig, mot fettet som går under namnet operation Ahab. John von Anderson kan dock lugnt fritera vidare eftersom han är god vän med den hårdbantande presidenten. Han är ändå lite orolig att president Pigg drabbats av energi- och fettbrist och påpekar att 'vid en viss punkt blir det godas riktning ond.'

Duck City är ett land där friheten illusorisk, det finns egentligen inga val. Makten göder sin befolkning tills de spricker och då erbjuds de tjänsten att få sina magar hopsydda, som Kajsa, von Andersons älskarinna, insiktsfullt uttrycker det. En annan regeringsmotståndare är litteraturvetaren Harold Bell, som funderar över den sjunkande tankeverksamheten i staden och att ingen står upp mot de totalitära statliga fasonerna som till och med lett till att litteraturen bedöms med fettet som måttstock. God litteratur är skriven av magra författare som Beckett, eller Ferlin som får Beckett att verka korpulent.
Jakten på den 'vita valen', på de överviktiga som förlorar sina jobb för sin fetma, går givetvis att se som ett maniskt kontrollerande av de i samhället oönskade.
Dissidenten Harold Bell, med sin tro på den goda litteraturen, är en sådan och Kalle A, som endast tror på frosseriets glädje och sockerchockernas extas, är en annan av
detta samhällets förlorare.

Det är mycket som är på tok i Duck City och en av Kalles brorsöner, Freddy, som varit utomlands och krigat för 'att sprida välmågan och friheten över världen', återvänder som enda överlevande från sitt kompani och minns ett annat land som nu inte längre verkar finnas.
Frosseriet och svältandet är båda sjukdomar och för Duck City verkar ingen räddning finnas i sikte. Varje blomstrande samhälle måste nå sitt slut och i Duck City faller man på eget grepp. För om man är för fet så kan man heller inte kriga.