Förra året ändrades lagen för att öka andelen fångar som fick chans till så kallad utslussning i slutet av strafftiden. Under utslussningen får den intagna avtjäna sista delen av straffet under övervakade former som till exempel genom elektronisk övervakning eller i sluten missbruksvård utanför anstalten. För att underlätta för detta gjorde regeringen i januari 2007 en lagändring. Bland annat fick de som har kortare fängelsestraff möjlighet att avtjäna den sista delen av straffet i hemmet med fotboja, till skillnad från tidigare då bara interner med längre fängelsestraff hade den möjligheten.

På regeringens uppdrag har Brottsförebyggande rådet, Brå, nu gjort en uppföljning av vad som hänt sedan lagändringen gjordes. Den visar att andelen intagna som får utslussning är lika stor nu som för fem år sedan, en tredjedel. Det har alltså inte skett någon ökning.

Brås rapport visar också att antalet missbrukare som fått genomgå ett vårdprogram på behandlingshem i samband med utslussning har minskat.

Anledningarna till att utslussningen inte ökat enligt regeringens intentioner är enligt Brå flera. Dels brister anstalterna i ansvar med dålig information till internerna och dålig tidsplanering. Dels är inte alla interner motiverade till utslussning, vilket kräver att Kriminalvården försöker motivera dem.

– Vi har sett att bara de som redan har låg återfallsrisk uppmuntras att söka. De som tror att de ska få avslag söker inte ens, säger Erik Sundström, utredare på Brå.

Ulf Jonson, chef för klient- och säkerhetsenheten på Kriminalvården, håller med om att Kriminalvården måste jobba mer med fångarnas motivation.

– Ju mer vi kan få med dem i våra program och motivera dem, desto godare är chanserna att de kan delta i ett utslussningsprogram.

Att andelen interner som får genomgå ett utslussningsprogram skulle kunna öka bland dem som har kortare straff ser han dock som svårt.

– I de fallen med korta straff så är det inte realistiskt att de får fotboja. Att planera för en fotboja tar tid.

Att antalet missbrukare som fått utslussning via behandlingshem har minskat beror enligt Ulf Jonson på att riskerna vid en sådan behandling är hög.

– Många avbröt och avvek från de här behandlingarna. Det är mer än 20 procent som misslyckas och det är ju inte bra för individen, säger Ulf Jonson,

– Samtidigt har vi bra behandlingsprogram även inom kriminalvården. Andelen som inte fått någon vård minskar.

Det främsta skälet till att utslussningen inte fungerar är, enligt Brå, att Kriminalvården inte lyckats hitta en balans mellan ett säkert avtjänande av straffet – med liten risk för att någon rymmer eller missköter sig – och behovet av åtgärder för att minska risken för återfall efter frigivningen.

Men Ulf Jonson menar att det mest handlar om att man ännu inte hunnit bygga upp en fungerande struktur.

– Verkställighetsplaneringen är den röda tråden. Den gör man under första månaden man kommer till en anstalt. Där ska man jobba för att så många som möjligt får behandling.

Hur mycket minskar då en utslussning risken att man återfaller i brott? Det vet ingen särskilt mycket om.

I en rapport som Brå presenterade förra veckan konstateras att risken för återfall i brott minskar med 12 procentenheter om en missbrukare vistas på behandlingshem efter fängelsestraff.

För personer som bär elektronisk fotboja har Brå endast kunnat konstatera att de inte återfallit i brott i större utsträckning än dem som inte utslussats. Men delar man upp personerna i olika grupper kunde Brå säkerställa att personer över 37 år återföll i mindre utsträckning än dem som inte utslussats.

– De som hade utslussning hade också bättre förhållanden vad gäller bostad och arbete ett halvår efter att de avslutat sitt straff, säger Ulf Jonson.