Plötsligt anser nu folkpartiet och Jan Björklund att Sverige inte bör genomföra de planerade besparingarna i den svenska krigsmakten. Ryssen kan komma hit när som helst, se bara på Georgien, varnar Jan Björklund.

Men parallellen mellan Georgien och Sverige är rent ut sagt knasig. Georgiens militära styrkor gick in i och bombade den självstyrande regionen Sydossetien, och Ryssland svarade med sin kolossala militära övermakt. Ett obehagligt krig, obehagligt som alla krig. Men det är väldigt svårt att se varför Ryssland därmed skulle vara benäget att skicka sin militär till Sverige.

Krigshetsarens logik är dock inte som vanlig logik. Så snart det finns ett tillfälle att utmåla en militär fiende som synnerligen farlig så gör krigshetsaren det, och passar samtidigt på att använda det som argument för att det egna landet ska rusta upp militärt och förbereda sig för strid.

Visst kan man dra på smilbanden åt folkpartiets utspel i det här fallet. Sverige har inte någon intern utbrytarrebublik som Sydossetien; svenska militärer planerar såvitt jag vet inte att invadera någon Rysslands-allierad utbrytarstat inom våra gränser. Att använda Georgien som förevändning för en svensk upprustning kan helt enkelt verka löjligt.

Men vi bör kanske inte skratta. Just den typ av tongångar som Björklund och folkpartiet bedriver har i många fall i historien lett till militära konflikter, ibland till och med till krig, död och elände. Givetvis inte i en så fredlig situation som vi befinner oss i här i Norden. Jag är inte orolig för att folkpartiet ska driva in Sverige i något krig här.

Vad som däremot folkpartiet vill är att Sverige ska delta fullt ut i Nato. Som vi tidigare sett har folkpartiet också gått betydligt längre än de flesta Nato-länder i ambitionerna att exempelvis invadera länder som Irak.

Redan 2002 kunde man faktiskt läsa i folkpartiets valmanifest att Saddam Hussein ”sannolikt förfogar över kärnvapen” och i den allmänna debatten då förordade partiets talespersoner hårda tag mot Irak, i form av ett militärt angrepp. Då som nu överdrev folkpartiet den militära fiendens potentiella fara.

Därför undrar man vad som blir nästa mål för folkpartiet, om man får med sig den borgerliga alliansen på ett Nato-inträde. Att förorda att svenska och allierade soldater ska bomba och invadera Iran, som nu på samma sätt som Irak misstänks för kärnvapenplaner?

Militära invasioner och krig är inte den bästa lösningen på internationella problem. Folkpartiets återkommande rop efter militära satsningar och ett offensivt svenskt Nato-inträde klingar obehagligt.