Och höstens premiärer är...
I veckan hölls de årliga filmdagarna i Malmö, en ren branschvecka där ett dussintal distributörer visar filmer från höstrepertoaren och samtidigt passar på att visa klipp ur kommande filmer. Folkets bio sticker som vanligt ut från mängden.
Mitt i djungeln av Disneys miljardanimationer, svenska storfilmer och andra rent kommersiella distributörer återfinns kulturföreningen Folkets bio. Till hösten kommer regissören Luc Jacquets (Pingvinresan) nya Flickan och räven, svenska dokumentären Bedragaren (se intervju nedan) och publik- och kritikervinnaren under Venedigs filmfestival: Couscous. En uppenbar fokusering på okonventionella filmberättelser: i Couscous återspeglas till exempel denna förhoppning om att även de till synes obetydliga historierna kan få ett liv på biograferna.
Filmen är en familjekrönika kretsande kring Slimane, som efter ett liv av slit nere i hamnen beslutar sig för att förverkliga sin dröm, en couscousrestaurang. Men han inser snart att det inte är lätt att skaffa alla tillstånd och att mat faktiskt kan försvinna. Couscous får premiär 26 september.
Folkets bio betonar vikten av mångfald, vilket i förlängningen innebär en breddning av det dominerade amerikanska utbudet på de svenska biograferna.
– Det är naturligtvis pengarna som styr på det sättet att vi ibland inte kan köpa en film som vi gärna skulle vilja köpa, säger Bettan von Horn på Folkets bio. När det gäller svensk film är det i de allra flesta fall dokumentärer vi visar. Folkets bio bildades en gång av dokumentärfilmare för att det skulle finnas möjlighet att se dessa filmer på bio, vilket då inte alls var fallet. Vi har små lanseringsbudgetar i förhållande till de större distributörerna, så på många av de orter där vi har en egen biografverksamhet görs också ett lokalt lanseringsarbete. Samtidigt jobbar vi på att hitta andra lanseringsvägar.
På frågan om det känns som en Davids kamp mot Goliat att stångas mot de större distributörerna så är Bettan von Horn hoppfullt dubbeltydig.
– Ibland, men oftast känner vi oss rätt kaxiga ändå.
