Under de senaste dagarna har långa artiklar som avslöjar utförliga planer på flygattacker mot så många som 400 mål - militära mål och kärnkraftsanläggningar - publicerats i Washington Post, brittiska Sunday Times, den judiska veckotidningen The Forward, och New Yorker.

New Yorkers artikel är skriven av den legendariske grävande journalisten Seymour Hersh, som för två år sedan var den förste att avslöja USA:s tortyr av fångar vid Abu Ghraib-fängelset. New Yorkers artikel var den mest spektakulära i ämnet, men den litade till stor del på ej namngivna källor utanför administrationen.

Bland annat skriver Hersh i den

6 300 ord långa artikeln att amerikanska styrkor redan har gått in i Iran för att samla uppgifter om potentiella mål, samt för att ta kontakt med regeringskritiska minoritetsgrupper. De påståendena har Washington Post inte lyckats bekräfta. Hersh hävdar också att flera högt uppsatta militärer har varit starkt kritiska mot att kärnvapenanvändande ingår i planerna för en attack mot Iran. Deras kritik ska dock ha avvärjts av Pentagons civila ledarskap.

Andra har hävdat att en amerikansk attack troligtvis inte kommer att ske förrän tidigast efter kongressvalen i november, men enligt New Yorkers artikel kan en attack mot Iran komma när som helst.

Hersh skriver att hans källor uppger att Bush är fast besluten att se till att den iranska regimen inte får någon möjlighet att börja anrika uran under våren. I en intervju med CNN på måndagen sa Hersh att planeringen hade övergått i en 'operationell' fas, och att det inte längre handlar om enbart beredskapsplaner.

Bush förnekar inga av Hershs påståenden, men han sa på måndagen att de senaste rapporterna utgörs av 'vilda spekulationer', och att administrationen fortfarande är inställd på diplomatiska förhandlingar. Samtidigt sa Vita husets presstalesman Scott McClellan att ett militärt angrepp fortfarande är ett alternativ.

Efter de senaste detaljerade rapporterna har frågan uppstått om huruvida administrationen verkligen planerar en attack, eller om det handlar om psykologisk krigföring i syfte att övertyga iranierna och USA:s mer diplomatiskt inriktade vänner i Europa om att man faktiskt kommer att vidta militära åtgärder om Teheran inte accepterar USA:s krav på att Iran ska slopa sina planer på att anrika uran.

En del experter menar att de potentiella kostnaderna för en attack mot Iran - allt ifrån ett shiitiskt uppror i Irak till missilattacker mot saudiska oljefält och ökade antiamerikanska stämningar i hela världen - är så oerhört mycket större än de potentiella vinsterna att Bushs rådgivare måste inse att de är orimliga.

- Även om de är hänsynslösa när det gäller USA:s säkerhet, så tror jag att de är ytterst kallblodiga realister när det gäller politisk makt, säger Gary Sick, expert på iransk politik vid Columbia University. Han ser de senaste rapporterna som ett försök att skrämma regimen i Teheran.

- Ett av deras starkaste verktyg i förhandlingarna är uppfattningen om att de är irrationella och kapabla till oansvariga handlingar. Det har de levt upp till, så de behöver inte hitta på det. Om de kan utnyttja det ryktet till att göra Iran och alla andra osäkra, så är det en vinst, säger Sick.

Men det finns andra bedömare som inte anser att administrationen bluffar.

'Under flera månader har jag sagt att ingen högt uppsatt politisk eller militär på allvar överväger en attack mot Iran', skriver Joseph Cirincione, expert på kärnvapenspridning vid fredsinstitutet Carnegie. Men han fortsätter: 'Under de senaste månaderna har jag ändrat mig. Delvis beror det på att kollegor med nära band till Pentagon och administrationen har övertygat mig om att en del högt uppsatta personer redan har bestämt sig: De vill slå till mot Iran.'

Och utrikesdepartementets viktigaste Mellanösternanalytiker fram till 2005, Wayne White, säger till The Forward att han under de senaste månaderna har blivit allt mer bekymrad över att administrationen överväger kraftiga flygangrepp mot Irans kärnkraftssektor 'utan att lägga tillräckligt stor vikt vid de möjliga efterverkningarna'.

Oavsett om det handlar om psykologisk krigföring eller allvarligt menad krigsplanering så är de drivande samma aggressivt nationalistiska och proisraeliska krafter inom och utom administrationen som de som drev på för ett krig i Irak.

Vicepresidenten Dick Cheney och FN-ambassadören John Bolton, två av administrationens mest hökaktiga figurer, har varit särskilt hotfulla under de senaste veckorna. Cheney har utlovat 'meningsfulla konsekvenser' och Bolton har talat om 'kännbara och smärtsamma konsekvenser' om Iran inte avbryter sitt kärnvapenprogram.

Hersh citerar bland andra Patrick Clawson, Iranexpert vid Washington Institute for Near East Policy, som förespråkar krig om hemliga operationer, inklusive 'industriolyckor' inte räcker för att hindra Irans vapenprojekt. Och Sunday Times citerar Richard Perle, före detta chef för det inflytelserika Defence Policy Board, som hävdar att det skulle vara lättare än många tror att förstöra Irans planer.

- Attacken skulle vara över innan någon visste vad som hade hänt, säger Perle, som också har hävdat att ett dussin bombplan skulle kunna hantera problemet över en natt.

Perles kollega vid det neokonservativa American Enterprise Institute, Michael Rubin, menar också att administrationens planer är allvarligt menade.

- Alla inser att det finns problem med militära aktioner, men det finns en uppfattning om att konsekvenserna av att Iran blir en kärnvapenmakt skulle bli värre, säger Rubin.