Debatt


Eva Björklund
Fria.Nu

En annan Kubabild, men är den sann?

Den bild Osvaldo Valdés (intervjuad i SFT den 1/4) ger av Kuba är samma som den USA framgångsrikt sprider över världen. Och den är falsk, skriver Eva Björklund.

I en intervju med Osvaldo Valdés gav Stockholms Fria plats för 'en annan' Kuba-bild. Hans bild visade sig vara den i stort sett allenarådande mediabilden enligt huvudspåren i USA:s propaganda, bland annat att:

* USA inte bedriver någon blockad mot Kuba.

* den inte påverkar Kubas ekonomi.

* USA har rätt att finansiera Valdés och annan 'opposition' på Kuba.

* 'oppositionen' har rätt att ta emot sådan betalning.

Embargo skulle det vara om USA förbjöd egen handel med Kuba, vilket de också gör. Blockad är det för att USA dessutom blockerar Kubas handel med andra. Det är en krigshandling och brott mot folkrätten.

USA:s ekonomiska blockad mot Kuba har pågått sedan 1960, med det uttalade syftet att 'framkalla

social oro, desperation och svält'.

I Health and Nutrition in Cuba, som Palmecentret gav ut 1999, hävdas att USA 'har avsiktligt ålagt Kuba livsvillkor särskilt uträknade för att fysiskt eliminera en del av befolkningen.

Enligt den hårda linjens anhängare är det nödvändigt att offra en del av folket för att störta Fidel Castro - beklagansvärt, säger de, men nödvändigt.'

I november 2005 röstade 182 av FN:s medlemsländer för kravet att USA måste häva blockaden. Det var fjortonde året i rad. För USA röstade Israel, Palau och Marshallöarna. Tyvärr vågar inget land sätta kraft bakom kraven. Därför fortsätter USA:s grova brott mot folkrätten.

Blockaden får oerhörda effekter, eftersom USA är världens största ekonomi och har 80 procent av de största transnationella bolagen. Utifrån denna maktposition kräver USA att de utländska företag som vill sälja till USA, använda USA-patent eller vars varor innehåller minsta gnutta med ursprung i USA, måste avstå från handel med Kuba. Och alla varor med minsta del från Kuba utestängs. Ingen kan sälja marmelad till USA om den innehåller kubanskt socker, eller stålprodukter med kubanskt nickel. Fartyg som angör kubansk hamn förbjuds angöra hamn i USA.

Så utestängs Kuba effektivt från handel med de flesta storföretag i världen och från många produkter, inte minst läkemedel och avancerad teknisk utrustning. Kuba hindras från att exportera sina varor och USA blockerar Kuba från lån och bistånd från IMF och Världsbanken.

Förra året straffade USA 77 företag, banker och institutioner för att ha brutit mot blockadreglerna, inklusive företag i Mexiko, Kanada, Italien, England, Schweiz med flera länder. På alla USA-ambassader i världen finns agenter för att stoppa handel med Kuba.

Det har lett till att nio av tio utländska företag som vill handla med Kuba drar sig ur på grund av påtryckningar, uppköp och dylikt.

Människor har dött när USA vägrat Kuba att köpa läkemedel. Behandling av cancer, aids och andra svåra sjukdomar försvåras. Kuba får inte importera läkemedel mot barncancer eller avancerade diagnosverktyg och utrustning som USA-bolag har patent på, och så vidare i oändlighet.

Blockaden beräknas kosta Kuba omkring två miljarder dollar per år, vilket var och en inser är oerhört mycket för ett litet, fattigt land.

Efter sovjetblockets kollaps hoppades USA kunna tvinga Kuba till underkastelse genom att gång på gång skärpa blockaden. 2004 antog Bush-regimen en detaljerad 'färdplan' för att återta kontrollen över ön. USA:s ståthållare har redan tillsatts. Förra året anslog W Bush öppet 59 miljoner dollar för att smutskasta och störta Kubas regering. Det är också brott mot folkrätten.

Mot denna bakgrund förstår de flesta att det inte är Valdés ensak om han tar emot pengar från ett krigförande grannland. Enligt svensk lag skulle han också dömas. Under rubriken 'Brott mot staten, Brott mot rikets säkerhet' står det: 'den som av främmande makt ... tar emot pengar eller annan egendom för att ... påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet ... döms för tagande av utländskt understöd'.

Valdés framhåller att kubaner i USA får skicka hem pengar. Men han förtiger att de, till skillnad från alla andra, bara får skicka små summor, och bara till kärnfamiljen. Så blockaden gör att kubanerna får mindre och färre penningförsändelser från USA än övriga latinamerikaner. Detsamma gäller utvandringen, där Kuba kommer långt efter Dominikanska Republiken, El Salvador, Mexiko med flera, trots privilegiet att omedelbart få uppehållstillstånd i USA, medan de andra kastas ut.

Trots blockaden hör Kuba enligt FN till de mest framgångsrika i tredje världen när det gäller att resa sig ur fattigdomen. Det är den sanna bilden, och rena underverket med tanke på USA:s krigföring.

Redaktören svarar:

Några veckor innan vi publicerade intervjun med Alfonso Osvaldo Valdés hade vi publicerat en liknande intervju - även den baserad på frågor och svar - med Aleida Guevara.

De bådas åsikter om Kuba gick i allt väsentligt isär, och eftersom vi publicerade intervjuerna i en i stort sett oredigerad form gjorde vi bedömningen att de kunde fungera som spegelbilder och balansera varandra.

När Eva Björklund skriver att vi gett plats för 'en annan bild' av Kuba så är det således inte en annan bild i jämförelse med den i media dominerande bilden av nationen, utan i stället en annan bild än den Aleida Guevara gav uttryck för.

Kristian Borg, kulturredaktör

Ivar Andersen, reporter

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Svenska medier ensidigare än USA:s

Internationella nyhetsbyråer och FN-organens rapporter visar att Kubas arbete för bland annat fattigdomsbekämpning, utbildning, jämställdhet och antirasism är framgångsrikt. För dem som gått på bilden som svenska medier ger av Fidel Castro och landet han styr förblir den kubanska utvecklingen dock obegriplig, skriver Eva Björklund.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2025 Fria.Nu