Ett tecken på regimens fortsatta självförtroende var att FN:s chef för humanitärt bistånd, Jan Egeland, nyligen hindrades från att besöka Darfur. Att detta skedde strax innan USA:s representanthus skulle rösta om ett förslag att utöka sanktionerna mot Sudan tyder på att regimen är på ett trotsig humör.

- Detta är inte en regim som visar några tecken på att böja sig under internationella påtryckningar, säger Eric Reeves, professor vid Smith College och en av de som drivit på hårt för en tuffare amerikansk linje mot regimen i Khartoum.

Reeves menar att Bush-administrationen inte har investerat tillräckligt mycket politiskt och diplomatiskt kapital i att leda det internationella samfundet i en strategi som skulle kunna tvinga Khartoum att upphöra med våldet och lindra den humanitära kris det har orsakat.

Över två miljoner människor har tvingats bort från sina hem i Darfur och konflikten beräknas ha kostat mellan 200 000 och 400 000 människor livet sedan början av 2003.

De senaste månaderna har våldet, som främst utförs av regeringssponsrade miliser, också gått över gränsen in till Tchad där tiotusentals människor har tvingats fly från sina hem. I veckan röstade representanthuset med överväldigande majoritet igenom tuffare sanktioner mot regimen i Sudan. Bland annat mot högt uppsatta sudanesiska tjänstemän och ledare för janjaweed-miliserna. Kongressen röstade också igenom mer ekonomiskt stöd till den underbemannade och dåligt utrustade fredsbevarande styrka, AMIS, som leds av Afrikanska unionen. Darfur är ungefär lika stort som Frankrike och AU-styrkan består av endast 7 000 personer.

FN:s generalsekretare Kofi Annan har drivit linjen att den fredsbevarade styrkan AMIS ska inlemmas i en större FN-styrka som bör få ett starkare mandat för att skydda civilbefolkningen och sig själva från våld.

Bush gav uttryck för att han stödde den planen efter ett möte med Annan i februari. Då uppammade Bush till en fördubbling av den fredsbevarande styrkan i Darfur och sa att detta troligen krävde att Nato fick en större roll i operationen. En åsikt presidenten upprepade förra veckan under en presskonferens han höll tillsammans med Nigerias president Olusegun Obasanjo, som har lett de hittills resultatlösa fredsförhandlingarna mellan den sudanesiska regeringen och rebellgrupper det senaste året.

Men vilka steg USA och dess allierade inom Nato är redo att vidta är långt ifrån klart.

- Bush poserar. Det ligger ingenting bakom hans ord om att Nato ska ta ledningen. Det som kommer ut från Natos högkvarter är att 'vi ska fortsätta att göra det vi har gjort' - vilket inte på långa vägar räcker till, säger professor Eric Reeves.

Dessutom har Bush-administrationen lidit en rad diplomatiska nederlag vad gäller att få stöd för planen. USA:s FN-ambassadör John Bolton lyckades i början av februari få FN:s säkerhetsråd att börja planera för en FN-operation i Darfur, men han har hittills misslyckats med att få igenom en resolution om en FN-styrka.

Situationen i Darfur har skapat en stark oro i USA. Förutom kongressens sanktioner så driver amerikanska studenter kampanjer mot utländska företag som har investerat i Sudan. Amerikanska sanktioner förbjöd redan för flera år sedan amerikanska företag att investera i Sudan.

Hittills har exempelvis tio universitet - bland annat gigantiska University of California - beordrat sina ekonomer att sälja aktier till ett värde av hundratals miljoner dollar i företag som Petrochina, Alstom, Alcatel, Siemens och andra som göra affärer med regimen i Khartoum.