Omständigheterna kring Slobodan Milosevics död är, till viss del fullt förståeligt, det som dominerat media den gångna veckan. Men exakt vad som hände när den serbiske ex-presidenten dog kommer antagligen aldrig att komma fram, eftersom den ende person som eventuellt hade haft ett svar tycks vara Milosevic själv.
Anklagelserna om att han förgiftades är inte oväntade, men inte heller särskilt trovärdiga. Det tycks nämligen inte finnas någon som tjänar på att han är död - allra minst någon företrädare för tribunalen, eftersom rättegången var på väg mot en ganska säker fällande dom.

Nu dör Milosevic istället ostraffad. Om han var oskyldig eller ej lämnas till var och en att avgöra, men i strikt juridiska termer lämnar han i alla fall jordelivet som en oskyldig man.
Därmed förlorar Haagtribunalen också kronjuvelen i sin samling av rättegångar. Det här var världshistoriens första rättegång mot en statschef och mot den person som många ansåg var den högst ansvarige för de grova övergrepp som begicks under krigen på Balkan.
Milosevic skulle troligtvis ha fällts på ganska många av de punkter han stod åtalad för. Däremot inte alla - och framförallt inte för folkmord, vilket var ett bekymmer för åklagaren. Denne hade investerat mycket prestige i att försöka få Milosevic fälld på just denna punkt, eftersom folkmord har en oerhörd symbolisk laddning. För många hade nog inte upprättelse känts fullständig om inte Milosevic fällts för folkmord.
Att han knappast skulle ha gjort det beror på att tribunalen bara har definierat ett fall av folkmord under krigen på Balkan, nämligen i Srebrenica, och att knyta Milosevic till den händelsen har visat sig oerhört svårt.

Nyligen inleddes, lite i skuggan av Haagtribunalens arbete, en folkmordsrättegång vid den så kallade FN-domstolen i Haag, ICJ. Domstolen har till uppgift att avgöra tvister mellan stater och i det här fallet handlar det om en rättegång där Bosnien-Hercegovina anklagar Serbien-Montenegro för bland annat folkmord i samband med kriget i Bosnien.
Med Milosevic-rättegången avslutad kommer processen vid ICJ att få en ökad betydelse och en ökad bevakning. Det finns en direkt koppling mellan de båda rättegångarna eftersom den enorma mängd vittnesmål och dokumentation som arbetats fram i samband med åtalet mot Milosevic nu delvis kan komma till användning i en helt annat rättsprocess.
Och sett i backspegeln är det just detta som kommer att bli Milosevic-rättegångens huvudsakliga eftermäle; det gedigna researcharbetet och samlingen av tusentals vittnesmål. Bara det faktum att alla dessa berättelser har fått berättas kommer i framtiden att få en stor betydelse för historieskrivningen och kunskapen om vad som egentligen hände under krigen på Balkan.

För Haagtribunalens del kommer Milosevics död att betyda ett visst pr-problem för en tid framöver. Händelsen ökar pressen på att få de efterlysta, misstänkta förbrytarna Ratko Mladic och Radovan Karadlic, gripna och utlämnade för rättegång. Och det är bråttom. Enligt FN:s instruktioner till tribunalen ska inga nya rättegångar inledas efter 2008 och samtliga fall ska vara avslutade senast år 2010.
Detta i sin tur innebär att pressen på regeringen i Belgrad att göra något ökar. EU har redan ställt utlämnandet av misstänkta krigsförbrytare som ett krav för diskussioner om ett serbiskt medlemskap i unionen, men än så länge har inget hänt.
Rättegången mot Slobodan Milosevic hann pågå i ungefär fyra år utan att någon dom föll, vilket även illustrerar tribunalens problem när det gäller effektivitet och handlingskraft.
Åtalet mot Milosevic var i själva verket tre separata åtal, ett för Kosovo, ett för Bosnien och ett för Kroatien och tidigt höjdes röster för att dessa borde avhandlas i tre separata rättegångar. Men åklagaren valde istället att bygga en 'megarättegång' av alla åtalspunkter. Det är förstås lätt att vara efterklok, men om man hade man valt modellen med flera rättegångar så hade man rimligtvis börjat med Kosovo, som är det starkaste delen i åtalet, och kanske hade vi då haft åtminstone en avkunnad dom mot Milosevic vid det här laget.

När Iraks Speciella Tribunal sattes upp och rättegången mot Saddam Hussein förbereddes var det just lärdomarna från Haagtribunalen som låg bakom att åtalspunkterna där ska betas av en i taget, med avkunnad dom efter var och en.
För om det är något vi har lärt oss av själva processen kring rättegången mot Slobodan Milosevic, så är det att tidsaspekten är oerhört viktig. Det är inte första, och knappast sista gången heller, som den här typen av rättegång förs mot en person med vacklande hälsa, som faktiskt riskerar att dö innan processen är avslutad. Därför är det viktigt att designa rättegångarna så att de inte tar flera år - för att minimera risken fallet Milosevic upprepas.