Huvudpersonen i romanen, Lukas Destino är en misslyckad arbetslös skådis och ett fyllo i sina bästa år. Med en fripassagerare i huvudet - alkoholistapan - och en intatuerad kompass på axeln, för att inte hamna vilse, hänger han på sunkiga kvarterskrogar. För att hantera sin till synes sysslolösa tillvaro gör han då och då normala saker som att plocka bort torktumlarluddet i tvättstugan och plantera om sina växter. Men mest tar han en öl till. In i dimman. Ensam eller med dryckesbrodern Kjell, en frånskild man kring femtio som ägnar sin tillvaro åt att bedriva personlig jihad mot exfrun för att få träffa sin son. Vid ett ljust tillfälle anlitas Lukas för att åka på turné med Teater Seger och föreställningen 'Krig hela tiden'. Comebacken blir kort men intensiv och han är snart tillbaka på hos alkisarna på kvarterskrogen. Med de andra skuggorna kan Lukas 'hänga ut buken', släppa fasaden och fly från det faktum att han håller på att bli äldre.

Med genomträngande blick skildras det dysvarta träsket av en missbrukstillvaro, bittert igenkännande 'Det sägs alltid, av sådana som inte kan ha en aning, att fyllon är karaktärslösa stackare som inte har mer motståndskraft än en fimp i en pissränna. Ingenting kan vara mer fel. Ett fyllo kan trotsa allt; väder, avstånd, värdighet och familj för att få dricka. Att underhålla ett missbruk är till bredden fyllt av sådant som stärker karaktären.'

Jag kan inte låta bli att tänka på Jonas Gardells böcker när jag läser Flyktsoda. Hos Birro finns precis lika mycket insikt om utanförskapets mekanismer men däremot inte lika mycket tröst. Bitvis blir det för yvigt och tappar fokus men det uppvägs ofta av intensiteten i Birros närmast agitatoriska stil och några riktigt välformulerade oneliners.

Marcus Birro kan konsten att göra det personliga politiskt och tvärtom. Men en arg ung man som skjuter både högt och lågt kan bli tröttsamt i stora doser. Ingen kan dock anklaga honom för att inte ta ställning. Inte helt otippat får gamla hemstaden Göteborg en släng av sleven och så även feminister, människor som inte följer sina drömmar och hela samhällsfanskapet. Bokens titel Flyktsoda kommer från en Ebba Grön låt och Birro är punk av idag, något mindre revolutionär men precis lika arg.