På onsdagsmorgonen den 30 november låg det en tankbåt i Skarvikshamnen och lastade tjockolja. Ett vardagsmoment enligt Annelie Engström, miljösamordnare för Göteborgs Hamn AB. Problemet den här gången var att båten tidigare haft råoljekondensat i tankarna och när tjockoljan lastades släpptes gaser från det resterande innehållet ut i luften. Massor av människor ville ta reda på vad som luktade så giftigt. Miljöförvaltningens växel blev nerringd och rasade ihop redan på morgonen.

Tillsynen över hamnen är uppdelad mellan Göteborgs kommuns miljöförvaltning och länstyrelsen.

- Det är vår uppgift att se till att verksamheten har rutiner som fungerar. Den här händelsen visade att det finns brister. Hamnen ska alltid kontakta oss genast vid ett utsläpp. De kontaktade oss först klockan nio, det tycker vi var lite för sent, säger Pia Almbring på miljöförvaltningen.

Läckage från oljehamnen beräknas stå för 1600 ton kolväten per år. Men Jan Ahlbom på länsstyrelsen som har ansvar för tillsynen över oljehamnen menar att när det gäller halten av kolväten i Göteborgsluften är biltrafiken den stora boven.

Exakt vad det var för ångor som blandades i göteborgsluften den 30 november tycks det inte vara någon som vet. Och inga prover har tagits. Varken länstyrelsen, miljöförvaltningen eller hamnen har lämnat något material för analys. Vad som har gjorts är att Jan Ahlbom och Annelie Engström i efterhand har kontaktat laboratoriet Saybolt för att ta reda på vad gaser från oljekondensat i allmänhet kan tänkas innehålla.

- Laboratoriet trodde att det som luktade så starkt skulle kunna vara etylmerkaptan, ett ämne som det inte existerar några gränsvärden för. Och det brukar också enligt Saybolt, förutom kolväten, röra sig om svavelföreningar, säger Engström.

I Göteborgs Hamn lastas och lossas årligen mellan arton och tjugo miljoner ton olja. Ändå förekommer ingen kontinuerlig mätning av kolvätehalten i luften. Förr mättes kolväten bara en gång vart tredje år. Numera görs en årlig kontroll. I dag existerar inga larmsystem som aktiveras ens vid stora utsläpp av kolväten.

- Den årliga kontrollen av kolväten kostar cirka en halv miljon kronor, säger Jan Ahlbom.

Mycket av oljan lossas i Torshamnen som ligger längre in i Göteborg än Skarsvikshamnen. Dit kommer det i genomsnitt tre tankbåtar per vecka med olja till Preem och Shell. När man lossar är läckage ut i luften inte stora. Då sugs luften i stället in i de tomma tankarna. Vid lastning av olja är förhållandet det motsatta. Luft och gaser trycks ur tankarna när oljan fylls på. Till Skarvikshamnen kommer flera tankbåtar om dagen. Där lagras olja i cisterner alltifrån några dagar till längre perioder.

Ännu har inga åtgärder vidtagits för att förhindra ett nytt utsläpp, men enligt Annelie Engström pågår diskussioner med oljebolagen, och med hamnens personal. Efter den här uppmärksammade händelsen har man börjat se över olika rutiner.

I hamnen lastas och lossas många olika oljeprodukter, exempelvis råolja, gas, tjockolja, diesel och bensin.

- När man lastar bensin används en anläggning för gasåtervinning, berättar Engström.

Men den går inte att använda för den typ av lastning som gjordes den 30 november. I själva verket är bensin en mycket liten andel av all den olja som vare år hanteras i hamnen.

- Vi planerar att undersöka om de som levererat gasåtervinningsanläggningen kan bygga om den så att den fungerar också för andra produkter och inte bara för bensin, säger Annelie Engström.

När eller om det blir av vet ingen.

Finns då den typ av utsläpp som händelsen den 30 november blev ett exempel på med i den miljökonsekvensbeskrivning som ligger till grund för tillståndsprövningen för Göteborgs hamn AB och behandlas sådana läckage i den beskrivning som miljödomstolens tillstånd för hamnen bygger på?

På båda frågorna svarar Annelie Engstöm nej.