Det är hemskt men sant, barn är skrämmande. Inte i sig själva kanske, men det finns inget som fungerar så effektivt som att rulla upp en vanlig men obegriplig värld genom ett barns ögon. Det finns många kusliga skräckfilmer som bevis på det. Ur ett barns synvinkel kan det välbekanta och vanliga te sig ytterst främmande och skrämmande.

Jessamy är 8år och 'hälftenhälftenbarn' med nigeriansk mamma och brittisk pappa. Hon är en ensamvarg med livlig fantasi och sitter oftast med näsan begravd i en bok samt får oförklarliga panikanfall. Hennes första resa till mammas hemland blir något av en chock, att komma från ett England där alla vänder bort blicken till ett Nigeria där alla stirrar öppet gör det svårare att bevara sig från nyfikna inkräktare. Här möter hon hela sin släkt på mammans sida inklusive sin respektingivande morfar Gbenga.

En natt träffar hon också flickan Titiola, eller TillyTilly som Jessamy kallar henne, och en hemlig vänskap tar sin början. TillyTilly är den mest hemlighetsfulla flicka hon någonsin träffat, men också den mest påhittiga. Det lustiga är att när Jessamy och hennes familj återvänder till London så dyker TillyTilly upp även där och hennes påhitt blir farligare och hennes vänskap blir mer och mer hotfull och krävande. TillyTilly visar sig snart vara låtsaskompisen från helvetet och hon kanske inte är så overklig som Jess vill tro.

Skildringen av Jessamy, kluven mellan två kulturer och lojaliteten mellan två var för sig olika föräldrar är fascinerande. Jessamy balanserar hela tiden på gränsen i tillhörigheten, är hon nigeriansk eller brittisk flicka? Hon är också fast mellan två olika uppfostringssätt, med en mamma som för en skrämseltaktik och en pappa som försöker lyssna och resonera. Utbrotten och utanförskapet präglar hennes personlighet och hon är rädd både för det okända och för sig själv. Hon tror, på barns typiska vis, att hon har makt att påverka allt som sker runtomkring henne vilket leder till skuldkänslor för allt dåligt som händer.

Helen Oyeyemi har en rå och realistisk iakttagelseförmåga och ett rakt språk och i Ikarosflickan blir barnets oskuld en perfekt inramning för en psykologiskt läskig historia om hemligheter. En berättelse om kids är inte alltid så småtrevligt som det låter, speciellt inte med TillyTillys oskyldiga ord kvarhängande i minnet 'jag skulle inte kunna döda någon, jag är bara liten'.