Enligt Rikskriminalpolisen kommer cirka 400-600 människor varje år till Sverige som traffickingoffer. Den största delen av dessa människor förs över från Östeuropa med passagerarfärjor. Enligt organisationen Ecpat, som jobbar mot trafficking, förekommer det att offer säljs till kunder redan på färjorna.

Därför har Ecpat försökt att etablera ett samarbete med passagerar-

rederierna för att informera om detta problem och uppmana till mot-

åtgärder.

Intresset för detta samarbete har dock varit svalt från rederiernas sida.

- Det finns en rädsla för att synas med sitt varumärke i fel sammanhang. Men rederiernas ovilja till samarbete kan också bero på bristande information om hur problemet ska bekämpas, säger Helena Klingvall från Ecpat.

Samarbetet skulle innebära att arbetet mot trafficking sanktioneras av företagsledningen, att en timmes utbildning genomförs för viss färjepersonal och att informationsmaterial tas fram. Informationsmaterialet skulle göras kostnadsfritt och rikta sig till passagerare och till tänkbara traffickingoffer.

- Samarbetet skulle inte ske för Ecpats skull. Det ligger i rederiernas intresse att problemen kommer upp till ytan och att de visar var de står. Därför vill vi att företagen tar sitt ansvar, säger Helena Klingvall.

Som mest har Ecpats diskussioner med rederierna resulterat i att rederierna hänvisat till branschorga-nisationen som i sin tur hänvisat tillbaka till de enskilda rederierna.

Vid ett möte stod utrikesdepartementet som värd för en inbjudan som, på initiativ av Ecpat, skickades ut till samtliga 14 passagerarrederier. Bara ett av rederierna deltog på mötet. Ytterligare ett tackade nej till inbjudan och resterande hördes inte av.

Enligt Per-Erling Evensen, ordförande i Passagerarrederiernas förening, tar rederierna dock traffickingproblemet på allvar.

- Vi ser det som ett allvarligt problem och frågan har ägnats mycket tid på våra styrelsemöten. Alla rederier har tagit ställning mot trafficking, men det är upp till varje enskilt rederi att besluta om hur det ska lösas, säger Per-Erling Evensen.

Enligt Per-Erling Evensen har Passagerarrederiernas förening och dess medlemmar valt att agera mot olika sorters brott genom samarbete med de myndigheter vars uppgift är att förhindra brottsligheten.

- Alla våra passagerare ska känna sig trygga ombord och att motverka alla former av kriminalitet ombord på våra passagerarfärjor har hög prioritet. Vi har ett väletablerat och nära samarbete med både polis och tull, såväl i Sverige som utomlands, säger Per-Erling Evensen.

Jan Kårström, vd på Viking Line, säger att rederiet har fört dialoger med Ecpat genom Passagerarrederiernas förening. Men han säger att det är svårt att tillmötesgå alla organisationer och intressen som uppvaktar företaget.

- Vi får förfrågningar från flera organisationer och myndigheter som vill informera om olika frågor på båtarna. Förutom Ecpat har bland annat Vägverket, Föreningen mot knark och Folkhälsoinstitutet uppvaktat oss. Men vi kan inte tillmötesgå allas önskemål, säger Jan Kårström.

- Därför har vi egen utbildad vaktpersonal som ska ingripa vid misstankar om kriminell verksamhet ombord på båtarna.

Jan Kårström ser ett problem i att vanlig personal och passagerare ingriper vid misstanke om brott.

- Det skulle kunna hända att passagerare får misstankar om att en vanlig far som reser med sin dotter skulle utöva trafficking, säger Jan Kårström.

Enligt Jan Kårström är det därför bättre att företagets egna vakter ingriper.

- Våra vakter har mer erfarenhet att identifiera denna typ av brottslig verksamhet, säger han.

Ecpat samarbetar sedan länge med en del resebyråer och charterföretag för att hindra trafficking och barnsexturism. Dessa resebyråer och charterbolag följer en viss uppförandekod som Ecpat utarbetat. Uppförandekoden ställer krav och syftar till att kvalitetssäkra verksamheten, bland annat genom utbildning av personal och information till resenärer på utvalda resmål.

Enligt polisens årsrapport rekryteras offer till trafficking främst från Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen. Gärningsmännen kommer främst från Estland, Litauen, Polen och Sverige.

Under år 2004 dömdes ingen person för människohandel i Sverige. Däremot dömdes 20 personer för människohandelsliknande brott, till exempel grovt koppleri och frihetsberövande. Detta kan jämföras med att det under 2003 dömdes elva personer för människohandelsliknande brott och två personer för människohandel med sexuella ändamål.