Men där stannar likheterna. De kommentatorer som har pratat om internationell straffrätt och en seger för den humanitära rätten i fallet Hussein, avslöjar därmed sina bristande kunskaper om de former under vilka han kommer att dömas.

Enligt HRW har den åtalade inte heller åtnjutit ett rimligt rättsligt skydd och möjligheter att förbereda sitt försvar. Hans tillgång till försvarsadvokat har varit mycket begränsad och hans resurser för sitt försvar är inte i närheten av åklagarens.

Iraks president Jalal Talabani må ha sagt att han inte tänker godkänna en dödsdom, men få bedömare tar det som en definitiv inteckning för att Saddam Hussein kommer att undslippa dödsstraff. Dom kan mycket väl komma att fall först efter att Jalal Talabani lämnat sin post och därmed vet vi inget om utgången.

Sannolikt kommer Saddam Hussein att finnas skyldig enligt det inledande åtalet om den ganska okända massakern i Dujail 1982. Därefter är frågan fortfarande öppen om det sedan blir någon fortsatt rättegång eller om Saddam Hussein döms till döden, avrättas och förpassas till historieböckerna. Det skulle i så fall vara olyckligt eftersom det antagligen skulle innebära att en lång rad av Bathregimens övergrepp aldrig kommer att bli ordentligt utredda.

Men vore det inte för alla dessa offer önskvärt med klarhet i Saddam Husseins alla brott? Och vore det kanske inte en än kraftfullare upprättelse att se Saddam Hussein dömd enligt straffrättsliga principer som ingen kan ifrågasätta? Med det bevisläge som åklagaren sitter på skulle det knappast vara några problem. Det skulle ta längre tid och han skulle inte avrättas, men dömas för sina brott skulle han med all sannolikhet.

[email protected]