Romanen utspelar sig i Colombia där våld och konflikter är vardagsmat, Gamboa tar läsaren med sig på en korruptionskarusell utan dess like i Bogotá och dess undre värld. Stilen är rak och realistisk med svart humor som underskruv.

En naken man hittas spetsad på en påle och kriminalreportern Victor Silanpa, med finska nobelpristagarrötter, beslutar sig för att ta sig an fallet. Silanpa är på väg att förlora sin stora kärlek Mónica, har hemskt besvärande hemorrojder och bor med en skyltdocka i vars fickor han stoppar lappar med viktiga citat.

Romanens berättare, kommissarie Aristophanes Mayo, är tacksam för all hjälp han kan få med fallet. Han börjar bli gammal och trött. Han kämpar även med sina ätstörningar, anorexi och bulimi, samt sitt beroende av den vita, kristalliknande drogen - socker. Något som han hoppas få bukt med hos den viktväktarliknande föreningen 'Den sista måltiden'. Mat och dryck får saftigt stort utrymme i boken, här bjuds en strid ström av späckat fläsk, blodkorv, bönor, bakelser, bröd och iskall rom.

Den spetsade mannen visar sig snart ha samband med en lagfart på den tomt i området där liket hittas. På ägorna huserar nudistklubben 'Solens barn' men tomten har många spekulanter, en byggherre, en advokat, ett kommunalråd och en mafioso. Karusellen tar fart med mutor, tvivelaktigt samarbete och hot. Vissa håller varandra om ryggen men drar sig inte för att sticka kniven i ryggen på sin partner för att tjäna sig en hacka.

Alla karaktärer är fint tecknade och dialogen är uppfriskande rapp med ett käftslängande på både hög och låg nivå. Här återfinns alla obligatoriska inslag i en deckare men skruvade ett tragikomiskt varv extra.

Förlora är en fråga om metod är en samhällskritisk deckare med glimten i ögat. Gamboa ger en bild av en machokultur totalt olik den hos våra egna lokala deckarhjältar, här gråter man och visar svagheter med samma passion som man brukar våld och intrigerar.

Så, släng er i väggen alla tysta, tråkiga och självupptagna Winters och Wallanders.