"28"

Fat Cat/Border

Aoki och Tuijiko började sitt musikaliska samarbete för tre år sedan, men det är först nu som de samarbetar även på skiva. Albumet är resultatet av en långsam process eftersom Tuijiko bott i Paris medan Aoki tidigare bodde i Osaka. De arbetade med sina idéer på respektive håll och skickade ljudfiler via nätet och bit för bit växte albumet fram. Det är ofta jag tröttnar på electronicagenren, det blir ofta för smart och perfektionistiskt; ett slags matematisk musikalitet. Aoki Takamasa & Tujiko Noriko går inte i den fällan. De skapar organisk, lätt jazzig electronica där varje skiftning av ljudbilden är så precis och exakt. '28' böljar försiktigt som ett stilla böljande hav eller som ett molnlandskap som rör sig över dig i ultrarapid. En atmosfärisk lätthet uppstår när deras spröda stämmor vävs in i de sönderklippta, funkiga beatsen. 'Vinyl Word' känns som ett japanskt svar på isländska Múm. Och 'Fly - variation' är så vacker en poplåt kan bli.

Tobias Magnusson

Coco Rosie

"Noah´s Ark"

Touch and go/Border

Det finns något barnsligt skört hos Coco Rosie´s musik, som påminner om förvrängda och skruvade barnvisor, spelade på en skevande speldosa.

När jag såg Coco Rosie på Acceleratorfestivalen i somras hörde jag hur väl de båda systrarnas röster kompletterar varandra; den ena väldigt vacker och ren och den andra manierad och förvrängd. Och det är just sången som är utmärkande för Coco Rosie. Precis som hos Antony (Antony and the Johnsons) och Devendra Banhart, som båda gästspelar på skivan, är sången här ett alldeles särskilt instrument. Bianca och Sierra Casady' s karaktäristiska stämmor vrider och klagar fram sången och stundtals låter de som en modern Bille Holiday. Bäst är det när de elektroniska inslagen får ge plats åt en enkel piano eller gitarrslinga. De olika lager av ljudpålägg känns oftast onödiga, men ibland blir de kongeniala med låtarna, som när telefonen får ringa i den olycksbådande och vackra South 2nd eller när vinden viner i den psalmaktiga Armageddon.

Åsa Norberg