Karolina Ramqvist har jobbat som musikkritiker i över tio år. I nio år frilansade hon för DN, innan hon för ett år sedan började som vikarierande chefredaktör för Arena.

Könsobalansen är inte det Karolina Ramqvist är mest kritisk till i recensentvärlden, utan att texterna är tråkiga.

- Jag tror att redaktörerna främst letar efter recensenter de kan känna igen sig i. Det är viktigare att vara vit indiekille från övre medelklassen och bo på Södermalm eller Kungsholmen än att skriva bra, säger hon.

Hon tror inte att det skulle bli bättre om fler kvinnor blev kritiker.

- Många tjejer skriver ju precis som männen, för redaktörerna följer minsta motståndets lag och väljer dem de känner igen sig i.

Att få tjejer är recensenter tror Karolina Ramqvist kan bero på att de inte fått utveckla sitt musik-

intresse under sin uppväxt.

- Tjejer ska syssla med uppbyggliga saker som till exempel litteratur, musik anses ju inte nyttigt på samma sätt.

Hon har själv aldrig känt sig orättvist behandlad som recensent för att hon är kvinna.

- Men i början på DN fick jag höra på omvägar att redaktörerna klagade på att jag hade för mycket smink. Det hade ju inte direkt någonting med hur jag skrev att göra.