Kristendomen har inte utplånat asatron
Att uppfatta att tro är detsamma som samfund är att glömma bort individen. Det individuella samtalet med Gud har mycket lite med religiös masshysteri att göra, skriver Claes Franzen.
Att SFT den 29 januari har en bild med hornprydda vikingar i anslutning till Martin Ahlséns replik till mitt svar på Inge Oskarssons debattartikel om den kristna tron är intressant i perspektiv av vilka fördomar som existerar kring vikingarnas liv.
Att vikingarna praktiserade människo-offer är beskrivet inte bara av Adam av Bremen utan även av andra kristna historieskrivare. Till exempel Dietmar har beskrivit de danska vik- ingarnas blot vid Lejre. Att det har varit kristna historieskrivare som beskrivit blotet är såvitt jag begriper kopplat till användningen av alfabet och papper, något som inte vikingarna sysslade med.
Att de kristna skulle ha varit de drivande i utplånandet av de äldre religionerna ställer jag mig helt fråg- ande till då den nordiska myto-
logins största urkund Snorre Sturlasson var kristen och hans fru hette helt följdriktigt Kristina. Det är även norska, svenska och danska kungar som är drivande i kristnandet av sina landsmän. Denna myt, att kristendomen aktivt försökt utplåna äldre religiösa föreställningar, är fel just därför att kristendomen inte påtvingades vikingarna eller deras kungar av någon yttre makt. Det stod ingen kristen biskop och viskade förtroligheter i kungens öra, utan det var en effekt av att den kristna kyrkan lagt hela Europa under sig och att vikingarnas kolonier i Normandie och de brittiska öarna vid tiden för Skandinaviens kristnande hade flera hundra år på nacken. De religiösa inbördeskrig som religionsmotsättningarna i Skandinavien gav upphov till finns bevarade i Heimskringla.
Vad Bush har att göra med kristendom begriper jag inte då han är president i ett land där man skiljer så mycket på stat och kyrka att man diskuterar att förbjuda uttrycket 'merry christmas' i offentliga sammanhang. Påven däremot är en officiell religiöst maktutövande person, men han är inte företrädare för alla kristna utan för dess största samfund. Och det är här vi skiljer oss åt Martin, du jämför kristendom med kommunism, trots att det ena är en tro på det övernaturliga och det andra en politisk ideologi helt baserad i materialism. Kyrkan (i det här fallet den katolska) påstår sig vara evig och universell, men det har mycket lite med vad tro är att göra. Inge Oskarsson angriper i sin
debattartikel tro som företeelse och i synnerhet då den kristna. Att uppfatta att tro skulle vara samma sak som det samfund man tillhör eller att den på något sätt skulle vara enhetlig är att totalt glömma bort individen. Det individuella samtalet med Gud har mycket lite med religiös masshysteri eller politiska ambitioner att göra.