Tjänstemännen lyssnar bara uppåt
Vad krävs för att bli trovärdig i makthavarnas ögon? De verkar inte lyssna på sina egna experter. Det behövs en rejäl flodvåg för att de ska lyssna, säger Siv Gustafsson.
En ledande politiker eller en myndighetschef har flera lager tjänstemän under sig. När jag, en vanlig medborgare, ringer för att larma når jag en tjänsteman som är duktig på att följa direktiv uppifrån. Vad kan jag då få för bemötande eller svar från tjänstemannen?
- Vi har inga sådana direktiv.
- Vi har inte den befogenheten.
- Det är inte vårt ansvarsområde.
- Återkom i morgon.
Har jag tur kan jag möta en tjänsteman som fortfarande har ett eget tänkande. Han/hon larmar då vid-
are till sin underchef, som i sin tur sitter där på grund av sin utom-
ordentliga förmåga att följa direktiv. Som ni ser fungerar tjänstemännen uppifrån och ner som kanaler men nerifrån och upp som dammluckor. Det tar tid att forcera damm- luckorna. Det krävs en rejäl flodvåg.
Många av dem som larmade om flodvågen är själva maktpersoner. De blev med rätta upprörda över den arrogans de möttes av. Flertalet av oss är tyvärr vana vid att myndigheterna inte anser oss trovärdiga och ger oftast upp efter ett tag.
Jag vet inte vad som krävs för att bli trovärdig i makthavarnas ögon. De verkar inte ens kunna lyssna på sina egna experter. De flesta i makt-
positioner verkar sakna inlevelseförmåga. (Det kanske är en förutsättning för att komma högt på
karriärstegen). Saknar man inlevelseförmåga krävs direkt erfarenhet. Det krävdes att utrikesministern själv åkte ner till Thailand och såg med egna ögon innan UD började agera på allvar.
Själv har jag i två års tid försökt att larma makten och myndigheterna om en annan våg, en mikrovåg.
Jag hörde den 18 december 2002 ett inslag i Studio Ett om människor som blivit dåliga efter att mobilsändare monterats upp mittemot deras lägenheter. De fick huvudvärk, blödde näsblod med mera. Jag blev intresserad och hittade på nätet lite artiklar om fler som blivit drabbade. Jag fick kontakt med människor som blivit strålskadade av mobiltelefoner och sändare. När jag hörde deras berättelser förstod jag att det är varningssignaler som vi bör ta på allvar. Jag vände mig därför till berörda myndigheter. Det är det många med mig som har gjort.
Dammluckorna är som sagt svårforcerade. Myndigheterna har i alla fall hittills uppfattat att vi är många som är oroade, 48 procent enligt Krisberedskapsmyndigheten. Hur lång tid tar det innan vi får se åt-
gärder?
