Fattigdom - största hotet mot världen
Fattigdomen hotar säkerheten i världen och försvårar försöken att få slut på våldsamma konflikter, instabilitet och terrorism, enligt en ny FN-rapport. Experterna som skrivit rapporten är kritiska till de rika ländernas insatser för att minska fattigdomen.
- När människor inte har tillgång till mat, medicin, rent drickvatten och en chans till en bättre framtid är risken större att deras samhällen blir instabila och att den instabiliteten sprider sig till resten av världen, säger Jeffrey Sachs, rådgivare åt FNs generalsekreterare och ekonomiprofessor vid Columbia University.
Sachs har lett ett team på 265 personer som utrett hur FNs medlemsländer ska kunna lyckas driva igenom millenniemålet om att halvera fattigdomen före 2015. Nu släpper de en rapport som omfattar totalt 3 000 sidor med rekommendationer för hur världen ska göra för att nå målet.
- Att hjälpa de fattigaste länderna bort från fattigdomsfällan är en fråga som är akut även för vår egen säkerhet, säger Sachs
Enligt FN lever över en miljard människor i världen på mindre än en dollar om dagen. Ytterligare 2,7 miljarder människor kämpar för att klara sig på mindre än två dollar om dagen. 11 miljoner barn dör varje år av sjukdomar som går att bota eller förebygga så som diarré, malaria eller lunginflammation. 114 miljoner barn går inte i grundskolan och 564 miljoner kvinnor kan inte läsa och skriva.
I en sammanfattning av rapporten listas en rad rekommendationer. Vissa har fått rubriken 'snabba segrar' och bör enligt författarna genomföras genast. Exempelvis förespråkas gratis massutdelning av malarianät. Den åtgärden skulle kunna rädda livet på upp till en miljon barn varje år i Afrika söder om Sahara, enligt rapporten.
Andra förslag som experterna tror ger snabb utdelning är satsningar på gratis grundläggande sjukvård, gratis mat i skolor i drabbade områden och utdelning av jordförbättringsmedel till bönder i framförallt södra Afrika.
På en mer global nivå rekommenderar rapporten att marknaderna i de rika länderna ska öppnas för import från fattiga länder, att de fattiga ländernas skulder avskrivs, att handeln mellan länderna i fattiga regioner ökar och att de rika länderna kraftigt ökar sitt bistånd.
I rapporten rekommenderas också särskilda satsningar på flickor och kvinnor genom att ge flickor mer utbildning och ge kvinnorna själva makten att bestämma över sin sexualitet och sin hälsa.
- Tidigare har vi inte haft någon konkret plan för hur vi ska uppnå millenniemålen. Experterna som har bidragit till denna enorma uppgift har visat att det inte råder något tvivel om att vi fortfarande kan uppfylla målen - om vi genast sätter igång med den här planen, säger Sachs.
Millenniemålen som ska vara uppfyllda år 2015 antogs av världens statschefer år 2000. De övergipande målen är att fattigdomen ska halveras, alla barn ska gå i grundskolan, jämställdheten mellan könen ska öka, barnadödligheten och mödradödligheten ska minskas, spridningen av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar ska hejdas.
Under ett möte i New York i september i år ska man utvärdera vilka framsteg som nåtts och vilken kurs världen ska hålla inför nästa årtionde. Den nya rapporten pekar mot att världen måste agera snabbt för att kunna lyckas med målsättningarna. De rika länderna måste satsa mer.
Sachs säger att det i år är 35 år sedan FNs generalförsamling för första gången satte upp biståndsmålet till 0,7 procent eller mer av BNP. Bara fem länder lever upp till det målet år 2005: Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Norge och Sverige. De senaste två åren har sex andra länder lovat att de ska uppnå målet om 0,7 procent före 2015: Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Spanien och Storbritannien.
Jonathan Hepburn, samordnare på hjälporganisationen Oxfams millenniemålskampanj, säger att de rika länderna borde dra lärdom av rapporten. Särskilt USA, Tyskland och Japan borde sätta upp en tidsram för att nå målet om 0,7 procent av BNP till bistånd.
- De saknar politisk vilja. De småpengar som de rika länderna ger i dag är oförsvarliga och de fattiga betalar med sina liv, säger Hepburn.
Hepburn säger att generositeten efter tsunami-katastofen visar vad det internationella samfundet kan uppnå när man enas bakom ett gemensamt mål. Frågan som bör ställas efter Sachs rapport är om vi kan överföra denna energi till att få ett slut på den extrema fattigdomen och uppnå millenniemålen.
Men det finns också farhågor om den motsatta effekten. FNs samordnare för millenniemålen Eveline Herfkens har sagt att det finns en risk för att hjälpen till offren för katastrofen i Asien gör att mindre pengar satsas på att bekämpa fattigdomen i världen. Herfkens säger att de flesta länder i Europa har en fast budget till bistånd och menar att det där finns en risk att ökningen till katastrofbiståndet minskar långsiktiga investeringar mot fattigdomen.
