Ingen frågar vad som händer efter avvisningen
Enligt svensk lag får man inte avvisa flyktingar som riskerar att bli förföljda, förnedrade, torterade eller dödade i hemlandet. Men ingen myndighet tar reda på vad som händer dem som blir avvisade. Varför? Ingen har sagt till dem att ta reda på det.
22 000 personer fick nej på sina ansökningar om asyl i Sverige 2003. Ingen svensk myndighet har frågat vad som hände dem sedan. Sesam har ringt till några organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. De berättade att flera personer som har blivit avvisade har råkat illa ut. Sveriges Radio Internationals persiska redaktion berättade nyligen om två iranier. En 43-årig iransk man avvisades från Sverige. Polisen grep honom på flygplatsen och satte honom i fängelse. En annan iransk man blev avvisad, fast han har två barn som är födda i Sverige. Nu bråkar iranska myndigheter med honom nästan varje dag.
En man från Azerbajdzjan, Rafig Sjirinov, avvisades den 21 augusti. Polisen grep honom när han kom till flygplatsen i Baku. Två dagar senare var han död.
Men Sverige fortsätter att avvisa människor till dessa länder. Ulla Petersson Imnell är informationschef på Migrationsverket. Hon säger att Sverige inte frågar vad som händer dem som avvisas.
- Ingen har sagt att vi ska fråga om det. Men vi frågar UD och Amnesty om vad som händer i de olika länderna, säger hon.
Nils Eliasson arbetar på UDs avdelning för Migrations- och asylpolitik, MAP. UD frågar inte heller vad som händer dem som avvisas, säger Nils Eliasson.
Elisabeth Löwgren arbetar på Amnesty. Hon säger att Amnesty ger Migrationsverket rapporter. Men de undersöker bara vad som händer några få personer. De undersöker bara om Amnesty tror att det finns risk för tortyr. De har inte råd att anställa människor som kan ta reda på vad som händer alla.
Får ni några listor från Migrationsverket över dem som fått avslag?
- Nej, vi får inga listor, bara siffror, säger Elisabeth Löwgren.
Marie Andersson arbetar på Migrationsverket. Hon har ansvar för att berätta för media om Migrationsverket. Hon berättar att Migrationsverket ibland får höra att en avvisad person har råkat illa ut. Då kan de be den svenska ambassaden i landet att undersöka vad som har hänt.
- Men det är extremt ovanligt att någon blir förföljd. Om det händer kan den personen komma tillbaka och få asyl. Vi får inte avvisa någon som riskerar dödsstraff, tortyr, förföljelse eller förnedring, säger Andersson.
Hur vet du att det är ovanligt?
- Människorättsgrupper ger oss rapporter.
Har någon fått komma tillbaka efter att ha blivit avvisad?
- Ja. För mer än tio år sedan blev en man fängslad av en milisgrupp när han kom hem till Libanon. De misshandlade honom. De kanske gjorde värre saker också. Han fick åka tillbaka till Sverige. Svenska staten betalade biljetten och han fick asyl, berättar hon.
Migrationsverket har grupper av experter som tar reda på vad som händer i olika länder. I Stockholm arbetar till exempel tre personer som följer vad som händer i Iran. De har en databank som kallas Länderdokumentationssystem, Lifos. I Lifos finns rapporter från bland annat Amnesty och UD. Där finns också Migrationsverkets egna utredningar. Sesam har fått titta i en del av Lifo. Där står det att Migrationsverket har gjort en resa till Iran mellan 1996 och 2004. Ingen har besökt någon av dem som har avvisats. Ingen har ringt till dem heller.